Det blir inte alltid som man tänkt sig

Tanken var att Jill denna helg skulle skolas i bloggandets ädla konst - ja, rent tekniskt i alla fall. Ska hon vara med och skriva får hon allt lära sig hur man postar sina inlägg och hur man publicerar bilder etc. När hon klarat inträdesprovet så skulle lösenordet överräckas. Vi hade tänkte att spendera denna långhelg i Malexander och också passa på att besöka vår farmor som nu kommit hem efter en kortare sjukhusvistelse.

När jag med nästäppa och febrig stämma i morse nämnde för vår far att vi hade för avsikt att gästa dem tog planerna stopp!
-Vi vill inte att ni kommer hit med något smitta!
Både jag och Lilja-Lee låg då slagna i sängen och ska jag vara helt ärlig släppte då en stressande känsla kroppen. Jag hade ju varit så dålig de senaste dagarna att jag inte hunnit packa eller förbereda någonting. Eftersom vi var sjuka så skulle vi ju heller inte kunna åka och hälsa på farmor även om vi kommit iväg. Jag ringde då Jill för att berätta att vi inte skulle komma att ses och hon berättade då att de nog heller ej skulle hinna åka. De låg "åtta maskiner tvätt efter schemat" fick jag veta - vad nu det innebär? Men stressad lät hon.

Så det blir väl så att jag får släppa lösenordet utom kontroll till kära syster och vem vet hur det kan sluta. :/

Här en bild från Malexander när vi var där i Påskas. 

Alla är barn i början...

Jodå - även vi, vår ålder till trots. Idén att börja skriva blogg har sitt ursprung i att vi inför vår kommande resa bestämde oss för att hålla släkt och vänner uppdaterade via Resedagboken - ett forum jag tidigare använt. Ett smidigt sätt att undkomma vykortsskrivning, sms'ande och dyra utlands (läs: hem-)samtal. Och framför allt behöver man inte hålla reda på för vem eller vilka man redan berättat en sak. Nu valde vi bort just Resedagboken och använder oss istället av Google's eget bloggverktyg.

Nu är det två och en halv vecka kvar tills dess vi med packade bilar styr kosan söder ut för en drygt tre veckor lång tripp. Mina förberedelser började dock för snart ett år sedan. När Lilja-Lee just kommit till världen, satt jag hemma och ägnade min tid åt att googla och leta resmål och passande boenden. Jag har varit ute och rest på detta sätt förut men för Jills familj skulle det bli första gången de bytte flygplan mot bil och gjorde själva resandet till en större del av resan. Jag tog liksom alltså på mig ansvaret för att deras resa skulle bli lyckad också, redan där - dubbel press med andra ord - och den har nu när det närmar sig successivt börjat trappas upp. Lita på att jag kommer bli Reiseführer from hell! Alla-ska-ha-det-bäst-hela-tiden-så-det-så!

Hörs snart! Helén