Translate

tisdag 30 januari 2018

Hur små kan bikinibyxor vara egentligen??!

Jill

Om en vecka är det dags för lite semester och det ska bli riktigt härligt! Det blir en tripp till Gran Canaria över sportlovet. På den ön har vi inte varit sen 2004 så det kan vara dags. När vi (läs jag) började titta på vinterresa tänkte vi att det kanske går att åka till Kanarieöarna på annat sätt än med charter? Det skulle visa sig att det går alldeles utmärkt…….i alla fall nästan!! Hittar flygbiljetter med Ryanair för under 8000 för oss fem och ett trevligt lägenhetshotell med frukost för 12 000. Vi får betala mer än det dubbla för en charterresa. Bokat och klart men vad gör Ryanair då?? Jo de ställer in några hundratusen flygningar bla våran! Där står vi med en bokad lägenhet men inget flyg! Jag har också en storasyster som får vatten på sin kvarn. Hon skulle hellre gå till Kanarieöarna än flyga med Ryanair. Och är det nåt hon gillar så är det att ha rätt! Men skam den som ger sig!
Efter lite sökande hittade vi en flight som passar. Det blev Norwegian i stället för Ryanair, det blev Arlanda i stället för Skavsta och de blev 4000 kr dyrare men vi kommer iväg! 

Nu kommer vi till den frågan som uppstår varje gång det vankas resor, hur står det till i garderoben? ”Jag måååste ha ny bikini” säger 15-åringen, ”jag med” säger 12-åringen. Den andra 12-åringen som aldrig satt på sig bikini bryr sig ganska lite om sin garderob och frågar om han kan få köpa någon ny Fortnite skin (googla!!). Sen undrar han vart vi ska nu igen och sen sätter han på sig sitt headset och fortsätter prata konstigt med sina vänner ute i världen. Tjejerna grottar ner sig på diverse webbsidor och 12-åringen är så lycklig över sin ”kundvagn” på H&M att hon knappt kan sitta stilla! En turkos variant av bikini tillsammans med lite tröjor och byxor beställs – ganska enkelt! Över till 15-åringen som likt sin farmor och sin far har sååå svårt att bestämma sig. Till råga på allt i denna beslutsvånda har hon från denna månad hand om sitt eget barnbidrag och blir plötsligt snål, tycker allt är jättejobbigt och frågar varannan minut om vi inte kan betala liiite? När hon sen visar den tilltänkta bikinin är det återigen dags för oss vuxna att fundera över våra värderingar och associationer när det gäller hur tonåringar i allmänhet och vår tonåring i synnerhet bör klä sig! ”Är den här fin?” frågar hon ”Ehh…..” säger jag ”fin är den ju men väldigt liten”. Eller rättare sagt byxorna är väldigt små! Bh:n är ju av det vadderade slaget för att få rätt push- och formningseffekt (för det behövs verkligen!!). Byxan är inte string men de är så fantastiskt små att de inte på något vis kan fästa på skinkorna utan kommer åka in och bli en string, alltså på ett lite knöligare vis om ni förstår. Modellen kallas tydligen Brazilian Panty, ni vet kanske allihop vad det är men jag har nyligen lärt mig! ”Vill du verkligen gå runt med så små kläder med pappa och mig och alla pensionärer på hotellet” försöker jag. Vi har nämligen läst oss till att det är mest äldre på det hotellet vi valt. ”Vaddå alla har ju såna här” säger hon. ”Kanske inte pensionärerna” säger jag försiktigt och får då en sån där blick som bara en tonåring kan lyckas med.

Vi hade en diskussion för något halvår sen och då gällde det höga stövlar, sådana där ”over knee”. Dottern säger ”de är såååå snygga, jag vill ha!”. Jag och pappan tittar på varandra och tänker Pretty Women men det säger vi inte. Något åt det hållet sa jag kanske, kommer inte riktigt ihåg. Men jag kommer ihåg dotterns reaktion och för att komma i rätt stämning bör ni läsa följande citat med lite högre röst och den där tonårsblicken ”Menar du att jag inte ska få klä mig hur jag vill, att jag ska fundera över vad andra vill eller kan göra med mig bara för att jag klär mig så!!!” Helt rätt hade hon ju flickebarnet och vi började googla stövlar – det blev dock inga den gången.

Tog dilemmat med bikinibyxorna med mina kollegor och fick till svar att ”det ska väl du skita i vad hon har för byxor på sig bara hon är bekväm i det” (de sa ”skita i” på sitt allra kärleksfullaste sätt, vi gör ofta det jag och mina kollegor skäller på varandra väldigt kärleksfullt!).

Visst hade mina kollegor och dotter rätt!  Brazilian-byxa blev det och tänk så bra och fort de torkar och så lite plats de tar i resväskan. Med tanke på att alla utom jag reser med endast handbagage så passar det ju utmärkt! I rättvisans namn skrek jag också ut min son till datorn (man måste skrika för att tränga igenom de där lurarna han har för att prata med sina vänner ute i världen). Jag hittade lite rea på Kids Brand Store och utan att han behövde besöka ett endaste A6 eller stå i ett endaste provrum blev han en hoodie och ett par shorts rikareJ


See you soon

söndag 28 januari 2018

Nya resor, nya utmaningar!

Hallå det var l ä n g e s e n!!

Tänker att vi gör på nytt sätt den här gången och anger vem som skrivit inlägget överst så slipper eventuella läsare gissa. Jag kan kalla mig lillasyster Jill, just därför att jag är det. Det känns viktigt att framhålla att jag är lillasyster! Som lillasyster är jag yngre (obviously), mindre rynkig, mindre gråhårig och jag har också rätten att bära mig lillasystrigt åt mest hela tiden! Tex Jag ”ska vi köpa det ihop till mamma och pappa?” min storasyster (vi kan kalla henne Helen, för att hon heter så, vi undviker stora syster för hon gillar inte särskrivningar något vidare och just den särskrivningen tycker hon särskilt illa om!) Helen ”ja det kan vi väl!” Jag ”fixar du det då?” och så fixar hon! Eller Helen ”är det inte dags för en resa ihop igen?” Jag ”det skulle vara roligt! Kolla du lite och skicka en länk så godkänner vi, sen är det bara för dig att boka och göra resrutt” Jag vet ju att det är hennes stora kontrollbehov som gör att hon fixar detta, ska jag göra det kan det bli väldigt fel, i alla fall ur hennes synvinkel! Jag ler lite nu när jag tänker på hur illamående hon troligen blir av att läsa mitt inlägg så här långt, utbildad svenskalärare som hon är, och ser att jag inte har någon aning om hur man skriver när någon säger något. Men jag har satt citattecken när någon säger något för att ni ska förstå att någon säger något. Nog om det, nu kommer själva inlägget J

Då var det dags igen, full planering för bilresa söderut tillsammans med syster och hennes något udda gäng! Det är fyra år sen sist alltså verkligen på tiden!! Huset i Kroatien bokades för några månader sen. Det gick ganska fort att hitta men när syster inte kan boka som vanligt folk, via en bokningssajt, utan måste ta kontakt med ägaren fick hon sköta den biten. Annars har hon agerat tämligen långsamt den här gången och endast efter påtryckningar och hot om att vi ska bestämma satt fart med färdrutt och hotellförslag. Vid nyår bestämdes färdväg och ett övernattningshotell bokades i Salzburg. Eller riktigt så enkelt var det inte! När vi var överens och jag bokat in min familj fanns det helt plötsligt inget mer rum till det priset och Helen satte sig på tvären, bara att avboka. Vi hittade snart ett nytt och fick varsitt rum.

Färjan mellan Trelleborg och Rostock skrevs på ett block, vi skulle ha sen avgång för lite sömn och sen tidig start genom Tyskland. Men på ett block blir inget bokat!! Några veckor senare hör Helen av sig och meddelar att det inte finns några hytter med fönster kvar på vald båt, bara att tänka om! När jag berättar detta för mina kära kollegor på jobbet så tittar de frågande på mig. ”Skulle ni inte bara sova i hytten?” Och ”Är det inte för mörkt för att se ut?” Här känner jag att de behöver utbildas i överlevnadskunskap! Har man fönster kan man med medhavd hammare slå sönder fönstret vid en nödsituation och hoppa ut. Man kan också spana efter fartyg som ligger misstänkt nära, ditkallade för att rädda oss ur en situation vi inte blivit medvetna om än. På så vis får man ett försprång upp till livbåtarna och slipper använda hammaren. Jag känner mig också tvungen att fråga om någon av dem skulle gilla idén att få sova under en långtradare!!? Insideshytter kan vara placerade både under bildäck och vattenyta….vilken skräck!! Då undrade min kollega om vi inte skulle strunta i hytt och bara befinna oss på däck bredvid livbåtarna hela resan i stället? Hon ska då alltid överdriva!


Nu blev det i stället en eftermiddags/kvällsresa över vattnet med landstigning vid 23, sen ska våra eminenta chaufförer ta oss genom Tyskland medan vi sover. Eller sover och sover, jag lär nog vara vaken för att se till att min chaufför är vaken. Men barnen kan ju sova! Nu ska jag väl säga att även min chaufför reagerade som mina kollegor angående det där med fönster i hytten. ”Vi ska ju bara sova!” sa han. Där kände jag mig dock inte tvungen att förklara utan en blick räckte för att göra budskapet tydligt. Han gillar att vara gift med mig och nattkörning genom Tyskland så han accepterar hytt med fönster som vi dock kommer dra ner gardinen för så han kan få några timmars sömn innan landstigning. Nu är vi på gång med bokningar i alla fall och i slutet av juni bär det av men innan dess tar vi lite sportlov på Gran Canaria, mer om det i ett annat inlägg.