Tonåring i köket

Jill

Åter i vintern med skottning, matlagning, jobb och läxor. Nästa resa är planerad till slutet av juni när det bär av på bilsemester till Kroatien. På den resan ska ju även regeringen (min syster med familj) med så då blir det extra spännande.

Uppackning pågick under förra helgen och varje barn blev då utkommenderad till mig i vardagsrummet där jag öppnar väskor. Rent eller smutsigt är frågan. Konstaterar att sonen (eller sonens mamma) packat bäst (till sonen) endast ett par jeans som inte använts, annars allt till tvätt. Alla vi andra hade som vanligt packat för mycket trots att vi bara hade små väskor. Kan ju bero på att vi sällan gick ut efter mörkret lagt sig!

Tonåringen sitter i soffan med mobilen klistrad i handen och utbrister ”vad blir det till lunch?”. Ska tillägga att hon lever för mat, gärna tre mål lagad mat per dag. Om vi någon gång försiktigt föreslår att ta någon smörgås och yoghurt till lunch är sammanbrottet nära. Att äta något ”vardagligt” på helgen är också totalt förbjudet. När vi äter lunch frågar hon alltid ”vad blir det till middag?” Angående helgens lunchfråga svarar jag ”vi äter det du lagar, jag ligger 36 maskiner tvätt efter så du kan fixa något” Föreställ er tonårssucken som kommer då! ”Du kan göra pannkakor eller steka lite ägg åt oss”, föreslår jag. ”Du är så lat, iväg med dig nu, fråga din bror hur många ägg han vill ha” fortsätter jag. ”Ja jag är lat, men jag vill inte steka ägg, jag gör pannkakor”, säger hon. Hon stånkar iväg ut i köket och frågar under tiden hur man gör pannkakor. ”Kolla receptet” säger jag ”antingen googlar du eller tar ”Vår kokbok” den brukar jag använda”. ”Vilken sida är receptet på?” ropar hon från köket. ”Men herregud, det vet väl inte jag, kolla registret längst bak, kan du alfabetet så sök på p!” ”Det är tveksamt”, muttrar hon tillbaka. Nu tar det en evinnerlig tid för henne att göra någonting när hon samtidigt måste följa någon vlogg på sin mobil som hon strategiskt ställt upp på köksbänken. ”Jaha nu är mjölet slut också, nu blir det inga pannkakor!” kommer det upprört från köket. ”Har du tittat i plastbunken vi fyller mjölet i?” frågar jag. ”Den är tom, det är ju typisk, nu kommer vi få svälta ända till pappa kommer hem och lagar middag” kommer det ganska förtvivlat nu. Att bli utan mat är ju en av henne värsta mardrömmar. Jag går då ut i köket, drar ut lådan och längst fram i lådan ser jag direkt en hel påse vetemjöl. ”Här står det ju en hel påse” säger jag. ”Nä det där var ju strösocker” säger hon då och rasar från att bara ha lite bekymmer med alfabetet till att inte vara läskunnig alls!! Hon lyckas tillslut få till riktigt goda pannkakor stekta på gammelfarmors vis med mycket smör i pannan så kanterna blir frasiga.

Än så länge har vi bara en tonåring och hon är lugn, lat men lugn! En riktig hemmakatt som vi tack och lov inte har några större bekymmer med! Om ett år har vi två till som träder in i tonårslivet. Den ena har väl redan börjat visa humör lite då och då medans den andra är ytters tacksam över att slippa vara tjej! ”Herregud vad de håller på hela tiden! Ena stunden får man inte vara med nästa stund är man bästa vänner, alltid någon som är arg eller gråter. Så skönt att inte vara tjej” brukar han säga sonen innan han tar på sig sina lurar och pratar (skriker) konstigt med sina vänner ute i världen.

Sportlov på hemmaplan - nästan...

Helén

Sportlovet var då till ända! De stora barnen har skämts bort med vanan av skidresor eller fjärran stränder under vinterns och vårens lovdagar. De har dock inte gnällt nämnvärt detta år utan bara tagit det lugnt och sovit länge som tonåringar ska göra. Jag själv som nu mer föredrar värmen var dock ganska avundsjuk på systers resa, det ska jag inte sticka under stol med. Man har verkligen ett riktigt sug efter solens strålar så här års. Man får suga på minnen som nedan.

Bilden är tyvärr från förra årets sportlov...

Vi hann med en liten tripp österut i alla fall – till mina barndomstrakter i Östergötland. Våra första år i livet tillbringade nämligen syster och jag i Mjölby. I själva centralorten bor endast några av våra kusiner kvar och så klart vår farmor. Gamlemor som hon kallas bor kvar i den lägenhet min egen far och hans syskon växte upp i. Hon är nu matriark till inte mindre än elva barnbarn och arton barnbarnsbarn. Till sommaren blir hon nittio år! Vi gör alltid samma sak när vi hälsar på hos henne. Vi hämtar kebabtallrikar från Pizzeria Valentino och sedan leker barnen med leksaker i köksskåpet som funnits där sedan vi själva var små – några av dem i alla fall. Denna gång fick barnen och Håkan leka av sig i Mjölbys söta minibadhus efter kebablunchen, medan jag fick lite extra kvalitétstid med min favoritfarmor i lugn och ro.

Vi tillbringade sedan två nätter i Malexander med min far och mor. Fördelen med att systers familj flugit iväg var att vi kunde husera fritt i det större huset som de annars har förtur till. Vårt eget lilla hus rymmer i stort sett bara vår dubbelsäng nu mer och till husets toalett är endast sommarvatten draget, så på vintern är det lite primitivt. I Malex fanns det gott om snö så lite typiska sportlovsaktiviteter som pulkaåkning och snögubbebyggnation hanns med. Annars var dagarna väldigt lata med OS på tv och god mat och dryck.

Nu stundar en period av födelsedagar i släkten, svärmor är först ut om några dagar. I vår familj har vi tre som är födda på våren och detsamma gäller i systers familj. Även vår far tillhör skaran av vårbarn. Nu är väl inte detta något unikt för vår släkt i och för sig. Tidigare generationer hade ju en tendens att samla barnafödandet runt mars/april och sedan ett gäng i oktober. Vi brukar ju av logistiska skäl slå ihop flera firande. Hur vi ska göra med det i år har vi faktiskt inte bestämt än.

Det här med presenter är ju inte helt lätt om vi ska gå in på det. Det sägs ju att det blir svårare och svårare ju äldre födelsedagsbarnet blir. Jag skulle snarare säga dyrare och dyrare, när jag tänker på mina egna avkommor. På deras önskelistor hittar man inga pokemonkort eller färgpennor längre direkt. Nej, väl utvalda märkesprylar ska det vara. Jag hade dock förhoppningen att lill-ungens önskningar inför kommande femårsdag skulle bli en enkel match. Jag frågade henne i veckan vad hon ville ha när hon fyller i maj. De började bra med att hon sa:

”Jag önskar mig bara en sak mamma!”

När hon sedan fortsatte blev det svårare:

”En trollstav! Och glöm inte att den måste vara full av magi!

”Åh, är det en trollerilåda du vill ha?” försökte jag försiktigt.

”Nej! En RIKTIG trollstav sa jag ju! fräste hon då i mindre trevlig ton.

”Kan det vara något du önskar dig av farmor och farfar då? ropade jag efter henne då hon sprang iväg.

Hon var bara bort några minuter innan hon kom tillbaka med en uppoffrande min.

”Jag önskar mig en sak till!” sa hon

”Puh”, tänkte jag. ”Kanske något lite enklare…”

”En hundvalp! Så jag får någon att bestämma över här hemma!” och så försvann hon igen. Jag fick då ett litet leende på läpparna. På något sätt har vi alltså lyckats undanhålla det faktum för henne att det är hon som i verkligheten fullständigt regerar denna familj. Kan det möjligen också vara så att vi kan återta makten innan hon upptäcker det?!?

Bussen går och vi är inte med!

Jill

Avresedagen hade nu kommit och det hade diskuterats hur vi skulle komma till flygplatsen, buss eller taxi?  Någon, framförallt tonåringen tyckte taxi (av den enkla anledningen att Gargamel hade sina tillhåll i kurerna vid busshållplatsen och hon var den av oss som gillade honom minst) och pappan tyckte buss (av den enkla anledningen att det skulle bli billigare och roligare). Vi övriga tre hade nog ingen bestämd åsikt i debatten.

Vår sista dag bjöd på underbart solsken och jag lapade den sista solen på terrassen så jag kunde ha koll på packning, klocka och maken som var tvungen att ta en liten löprunda - riktigt dum chansning enligt mig då vi just idag inte vill hantera benbrott eller har tid med vilsespringningar!! Jodå han lyckades gå vilse en dag ihop med sina yngsta barn när de skulle på upptäcktsfärd! Han led av tillfällig förvirring och glömde att han kunde använda Google maps och gjorde som han brukar, frågade sig fram! Han är dock van att vara vilse på den här ön. När vi var här 2004 åkte han vilse med bussen då han tog en tur och glömde gå av vid vårt hotell och fortsatte runt ön. Han kom tillbaka välbehållen efter några timmar som tur var! Nåja han återkom efter löprundan välbehållen och fick skynda sig in i duschen då han var matsäcksansvarig också.

Barnen som funnit nya vänner badade med dem i poolen ovanför oss. Deras familj hade hyrbil så de fick skjuts till vårt hotell. De stackars pensionärerna fick för första dagen under vår semester stifta bekantskap med brazilian-byxan samt bollar och högljudda barn i poolen. Vi förstod att det var en skräckfylld upplevelse då de låg som paralyserade i solstolarna och inte vågade röra sig förrän barnen gått upp. När de väl var uppe vallfärdade de alla ner i poolen och började simma.

När alla var duschade och matsäcken var gjort promenerade vi ner till busshållplatsen. Gargamel hade den goda smaken att sitta i busskuren på andra sidan vilket gjorde att dotterns puls höll sig stabil. Barnen kivades om vart i bussen vi skulle sitta och huruvida det var okej att tränga sig för att få den plats de ville ha. Här kände jag mig tvungen att sätta ner foten, trängs gör vi inte!! Vi ställer oss snällt efter de pensionärerna som var före oss vid hållplatsen. Ja, jag vet det var pensionärer överallt och de flesta av dem var norska. De gratulerade oss till Kallas guld när vi sprang på dem lite varstans men jag kände att det var på ett överlägset sätt. Sen blev ju vi tvungna att gratulera dem till de 538 medaljer de tagit under OL) När bussen väl kom släppte han på två passagerare sen stängde han dörren helt fräckt! Någon knackade lite desperat på dörren och viftade med armarna men han tog sin buss och körde iväg och där står vi och har ett flyg att passa!

Taxistolpen var nära och vi stegade dit och ringde det nummer som stod på skylten. Jag förklarade för damen i luren att vi behövde stor bil, vi är fem personer med bagage and quick!! Just det sista quick tror jag inte det vet vad det är i detta landet. Taxibilar kom det allt men ingen i vår storlek. Till slut kommer en bil med extrasäten i bagaget. Chauffören tittar lite på oss och på bagaget och säger ”det kan gå” fast på bruten engelska förstås. Jag säger att vi har ringt efter stor bil så den kommer nog snart. ”Nej de där som svara där bryr sig inte så mycket om att skicka bilar!” säger chauffören. Och varför sitter de där och svarar då säger jag inte men jag tänker!! Väskor och barn trycks in på små utrymmen och vi kommer tryggt och säkert till flygplatsen i god tid!

Mat intogs på Burger King och vi fick för andra gången denna semester höra vilka fina barn vi har J! Väluppfostrade och trevliga! Det senaste berömmet kom från en familj med två tjejer, två och tre och ett halvt år gamla varav den yngsta var i trotsåldern och den äldsta var övertrött och rejält speedad. De låg mer på golvet och åt söndertrampade pommes än satt vid bordet. Mamman som led av bacillskräck gjorde kräkljud och såg genomsvett ut medans hon sa till pappan ”en dag har vi det så” och pekade mot vårt bord där våra barn satt på rad och mumsade i sig hamburgare. När vi skulle gå ombord tog min yngsta deras äldsta i handen och jag tog den yngsta i famnen och fick dem på flyget medans mamman och pappan svettades med vagnen som skulle fällas ihop och det väl tilltagna handbagaget som skulle ombord. På nervägen hade visst en av tjejerna försökt fly genom denna lilla springa som finns mellan flygplanet och den gång som leder till flygplanet. Mamman tackade så där en 500 gånger och när vi sen under flygresan hade den yngsta i vårt säte en stund erbjöd hon oss 50 000 som tack för hjälpen J. Min make på raden framför ser en chans till extrainkomster och skriker "ja tack!!". 

Vi sammanfattar vår resa som härligt avkopplande. Massor med familjetid, massor med skratt, väldigt mycket sand. Trivsamt hotell Villa Del Mar (kan du länka Helen?), härlig värme och mycket tomma  kalorier.                                  

Den vackra Anfi stranden 

                                                

                                                    

Fin utsikt från restaurangen på alla hjärtans dag

När det är mulet spelas det bort euro

Twinsen testar solsängar

Hemfärd, hur ska vi klara oss utan detta?