Det står en mörk man vid min dörr.

Jill

Jag går hemma och njuter av en ledig fredag, så där som man gör när huset är tomt och tyst och helgen är på ingång. Plötsligt ringer det på dörren! Det tillhör ju inte vanligheterna att det mitt på en vardagsförmiddag ringer på dörren. Katastrofhjärnan går igång direkt! Vem i hela friden vill oss något nu mitt på dagen? Det hjälpte ju inte till att jag under förmiddagens bestyr lyssnat på en bok där kvinnorna i bästa fall blir mördade och i värsta fall blir instängda i en källare i 20 år fastkedjade med en boja runt foten av en galning! Jag tittar ut genom köksfönstret och ser en liten skåpbil. Och det vet ju alla hur bra det är med en skåpbil när man ska forsla drogade kvinnor hem till sin källare!! Nu stod det ”Höglandets golv” på den och det kanske lugnade något. Å andra sidan står det ju knappast ”Skåpbil att forsla drogade kvinnor i” på de skåpbilar som forslar drogade kvinnor. Kunde det alltså vara en täckmantel!?

Det där med täckmantlar eller snarare en attrapp har jag varit med om förut. Det var en mycket tidig morgon när jag körde mot jobbet från sommarstugan. Vid sidan av vägen i skogen står det plötsligt en bil som verkar ha hamnat i någon form av svårigheter. Jag tänker direkt att det är en vägpirat. När jag närmar mig ser jag en stor svart gris ligga framför bilen och jag förundras över hur avancerade vägpiraterna blivit som lägger ut grisattrapper för att få folk att stanna. Ni undrar om jag stannade? Aldrig, glöm det jag är väl inte dum heller!! Till mitt försvar ska sägas att det redan var 2 personer på plats. När jag under resten av hemresan resonerade med mig själv om hur sannolikt det var att vägpirater befann sig i skogarna mellan Kisa och Österbymo vid 6:30 en sommarmorgon kom jag fram till att jag nog har ganska livlig fantasi.

Tillbaka till skåpbilen! Jag tänker att jag vågar nog öppna, kanske är det min renoveringsgalne make som hittat på nåt? När jag öppnar står det en alldeles svart man utanför, svart av sot. En sotare helt enkelt! Nu är förvirringen total – en Höglandets golv-bil, en sotare, ingen stege och fullt med snö på taket. Här är det läge att spela på sin kvinnliga hjälplöshet och jag lyckas väl. Den mycket trevliga sotaren pulsar i snö runt huset och hämtar stegen. Han pulsar sen i snö igen på taket upp till skorstenen och gör det han ska. Han är nöjd med allt utom avståndet mellan stegen som måste vara gjord för någon som är 3 meter lång påstår han. Från sista steget fick han tydligen slänga sig fram och greppa skorstenen för att inte ramla ner. Jag ber så mycket om ursäkt och säger att just såna steg är en anledning till att jag gifte mig. För hade jag inte varit gift hade jag fått fixa detta själv (eller kanske min pappa) men nu måste det väl ändå vara min mans ansvarsområde? Det tycker sotaren med! Varför han åkte i en Höglandets golv bil? Jo han var pensionär och hoppade in extra vid behov och hade köpt bilen men inte hunnit ta bort texten. Om du nu ska stripa om bilen tänk på att inte skriva något om transport av drogade kvinnor, det kan bli väldigt dålig stämning då, sa jag inte men ja tänkte!

De bästa presenterna! Men för vem?

Helén

Jag tänkte jag skulle fortsätta på temat jag påbörjade i mitt förra inlägg – det här med presenter vid jul, födelsedagar och andra högtider. Jag älskar ge presenter! Att tänka till, planera och så småningom köpa. Jag skulle kunna ruinera mig på presentköp. Jag kan vara ute i så god tid att presenten får ligga och vänta ett år innan själva överlämnandet. Det är ödesdigert för plånboken kan jag säga, för jag kommer ju på nya bra idéer och då kan jag inte hejda mig och tänka att inköpet redan är gjort, utan hittar på någon bra anledning varför personen som ska få presenterna är värd något extra. Förutom nackdelen med budgeten så är det också svårt att komma ihåg var men gömmer paketen när man är ute i god tid. Det har dessvärre hänt att det tagit både två och tre år innan presenterna dykt upp. Det är verkligen pengar kastade i sjön då plagg både hunnit bli urvuxna och konserter redan spelats. Nu är ju detta inget jag brukar springa runt och berätta. Risken är ju att man framstår som inte bara lätt dement utan rent dum. Hur länge jag haft den här defekten är svårt att säga då dessa händelser snabbt placeras i hjärnrummet minne-att-förtränga-så-fort-som-möjligt. Det är ett bra rum – jag hoppas ni alla har ett sådant! Med mitt kontrollbehov och ekonomiska sinne så skulle det vara en katastrof att lägga minnet i rummet saker-jag-gjort-som-jag-ska-ta-lärdom-av, då skulle jag bryta ihop!

Om man slutar läsa nu så skulle man kunna tro att jag är Moder Teresa själv med allt villkorslöst givande. Så är det ju nu inte (och här hoppas jag att ni som ibland får presenter av mig åtminstone slutar läsa). Jag kan nämligen ha både en och två fula baktankar med mina presenter. Inte så att jag vill vara elak och köper hemska bungyjump-hopp och liknande. Nej, men jag köper ofta presenter som jag själv kan ha stor vinning av.  Jag köper t ex inte dammsugare till familjemedlemmar eller personvågar. Det har jag själv öppnat paket som innehållit och det skulle jag inte utsätta någon för. Nu vet jag att det i mitt fall fanns överslätande förklaringar till detta – personvågen var en riktig designprydnad för badrummet och dammsugaren en värsta städ-Rolls Royce. Men det sus som gick genom de personer som bevittnade mitt paketöppnande förklarade både för mig och också givaren att detta var inte ok!

Tillbaka till mig själv – mina strategier är mer sofistikerade än så. Första nivån är ni nog många som är bekanta med. Den innebär att man köper någon form av upplevelse som innebär att man själv får följa med eller på något sätt i alla fall vara delaktig. Hit hör konsertbiljetter, spa-weekends, buggkurser och resor av allehanda slag. Denna nivå kan också graderas inbördes. Har du köpt biljetter till din egen favoritartist eller är det egentligen bara du själv som verkligen uppskattar spa-vistelser? Ja, ego-poängen kan variera på denna nivå. Denna första nivå är lätt att försvara gentemot sitt samvete;

”Investeringen är ju det dubbla eftersom jag måste betala för mig själv också.”

”Jag ger inte bara bort en gåva – jag visar också att jag gärna umgås med vederbörande.”

Anledningen till dessa inköp är ju att du får en anledning att lägga pengar på något till dig själv, fast ekonomin säger köp-stop för egna nöjen.

Nästa nivå är mer egoistisk men än mer sofistikerade. Det går inte att bevisa mina baktankar här. Nu börjar mina äldsta barn uppnå den storlek att jag själv kommer nyttja denna nivå betydligt mer framöver. Här köper man presenter typ kläder som passar både mottagaren och dig själv, träningsredskap, en dyr resväska eller varför inte en slalomutrustning.

Den tredje och mest egoistiska nivån kommer vi till nu. Här har man som givare en välgenomtänkt målbild av presenten. I mitt fall har den varit ganska enkel att genomskåda – det är väl bristen. Det gör att man bara kan ge dessa typer av presenter till de som verkligen älskar en, risken att de annars säger upp bekantskapen kan vara stor. Min man har fått några sådana. Ni har tidigare kunnat läsa om att jag för några år sedan gav honom en crawlkurs. En termin skulle han ägna sig åt att förbättra sina simkunskaper. Min täckmantel var att han behövde detta för att genomföra ett kommande triathlon. Min tanke var så långt ifrån det omtänksamma, välmenande att han efter kursen skulle ha mycket större chans till överlevnad vid ett drunkningstillbud eller bättre triathlonplacering. Nej, själv hade jag min målbild klar för mig – en make med simmarkropp! Jag kan ha förrått mig själv med kortet som fick bli presenten. Där hade jag fotoshop’at in min mans ansikte på en simmarkropp (Matt Biondi's).

För att ni som inte var så inne på simmning
under 80 o 90-talet ska slippa Googla.
Matt Biondi - flerfaldig Olympisk medaljör.

 

En annan bra present var när jag gav honom en massageutbildning vid Axelsons Massageinstitut. Att det skulle vara en uppmuntran till att byta yrkesbana stämde så klart inte. Jag älskar att få massage och veckovisa bokningar av nämnda visar sig bli ganska dyrt i längden. Jag kallar därför denna typ av nivå-tre-presenter för investeringar. Avkastningar av investeringar kan dock tendera att blekna vartefter åren går. Jag kan t ex nämna att jag på alla hjärtans dag i år fick ett klipp-kort på två(!) massagetillfällen av min man. Detta med en veckas mellanrum på väldigt specifika tider och dagar. Anpassade efter mina behov? Nä, skulle inte tro det! Det var tider då Liverpool spelade match! Han finner alltså ingen större glädje i att studera min kropp ingående i en timma (vilket jag dessvärre kan ha förståelse för) men kan tänka sig att ge mig lite beröring medan han underhålls på annat sätt. Man får vara glad för det lilla!