Så gick det med den budgetresan!!

Jill

Nu är vi åter i hemmet, en vecka går så fort! Vi har haft det härligt med massor av sol och bad, mycket sömn och god mat och underbara glassar! Allt som oftast har vi varit sams och gillat varandras sällskap. Vår äldsta tycker nog att eget rum hade varit en fördel och längtade mot slutet hem till sin älskade säng som inte låter som en pipleksak för hundar. 

Ett litet missöde inträffade dock näst sista dagen. På den vanliga promenaden till den delen av stranden vi brukar ligga på kan man antingen gå via strandpromenaden eller på stranden. Alla valde att gå på stranden tills vi upptäckte att det var högre vatten än när vi gått där tidigare. Vi tre äldsta valde då att kliva upp på strandpromenaden igen medans våra två ”små” valde strandvägen och det knähöga vattnet. När Max skulle passera en lite högre klippvägg kom det en våg samtidigt som blötte ner honom upp över shortsen. Att shortsen blev blöta gjorde väl inget men ni som har barn över sådär tre års ålder vet vart de placerar sina mobiltelefoner! Ja just det i BAKFICKAN!! Och nu pratar vi inte om jeansshorts med tajta fickor utan mjukisshorts med väldigt sladdriga fickor. När han kommer förbi klippassagen och når strand igen börjar han lite panikartat slå sig på fickorna. ”VAR ÄR MIN MOBIL???” skriker han. ”Var hade du den?” frågar jag. ”I fickan!”………såklart!! ”Ja du då är den nog i havet” konstaterar jag. Ett lätt panikartat letande tar vid men vi ger upp tämligen snart. Ja alla utom min man då som ger sig på att han ska hitta den. ”Den borde ju spolas upp” hävdar han när jag efter 45 minuter går tillbaka för att se om havet även tagit honom. ”Jag fattar väl att den är förstörd men det skulle vara roligt att hitta den” försvarar han sitt lätt maniska letande.

Nu vidtar en dag med ångest för sonen. Ångest över sin slarvighet och att han varit oaktsam om sina grejer. Även en ångest över förlorade snapdagar med kompisar (han kan inte inloggningsuppgifterna och kan därför inte logga in hos någon annan) och kvällen som är kvar och flygresan hem som måste klaras av utan telefon. Väl hemma har han ju sitt kära Ps4 och en i-pad så då klarar han sig ett tag tror han. Och behöver han ringa har han ju sin tvillingsyster strax bredvid både till och från skolan.

Vi övriga i familjen kan nu ägna oss åt allehanda tråkningar! Delar av semestern har bestått av bråk angående vem som ska ha vilken laddare på kvällarna. Den Max hade med sig är den bästa och har den längsta sladden. När Tea kommer på vad Max borttappade mobil innebär  gällande laddning utbrister hon ”YES nu kan jag ta den braiga laddaren!!” Det har också kunnat låta ”ska du inte fota det där schyssta?........nä just det!!” eller ”Max har du laddat din mobil inför hemresan?....nä just det!” Nu är det ju mest synd om oss vuxna som troligen får stå för kalaset! Nu resonerar barnen så att skulle nu en telefon försvinna i havet var det rätt telefon. Den här i-phone 6:an är tydligen från början av 1800-talet! Och räknar man på vad vi sparat på att bo i en helt okej lägenhet fem personer en hel vecka för 3450 kr totalt och åkt i en inte lika okej Ford Fiesta (eller åkt och åkt, nästan sprungit bredvid och skjutit på) för sådär 1500 för hela veckan så har vi samlat ihop till en ny mobil….eller? Nästa telefon vi skaffar ska vi dock ha betydligt bättre SIM-kort i var så säkra!! 

Nej Max det är inte okej att köra över grannens lilla Yorkshireterrier med Fiestan!!

Jill

Ni som känner oss lite bättre vet att våra tjejer älskar hundar men att vår son tvärtemot har ganska stor respekt för dessa fyrbenta varelser. Hundar är ju som överallt annars ett vanligt inslag även här på Teneriffa. Här strövar de dessutom omkring lösa och en del är mer välskötta än andra. Vi har träffat på lite större kamphundar med munkorg som tack och lov varit kopplade, vi ska väl erkänna att alla i familjen är tacksamma över just kopplet dessa gånger! Vi hyr ju denna gång in oss i en lägenhet som ligger i ett bostadshus där massa spanjorer bor och bredvid oss bor förstås en hund. En skällig liten Yorkshireterrier som blir alldeles galen när vi går förbi eller när Claes nyser för den delen. Vi får ännu lite mer sommarkänsla då hon låter väldigt lik Evita, mina föräldrars hund, som också skällde på allt och alla. I alla fall är Max mest rädd förstås och funderade på olika sätta att göra sig av med den lilla stackaren. När han började planera olika attacker varav en var att lite oskyldigt backa över hunden med Fiestan kände vi oss tvungna att sätta stopp. Så gör man faktiskt inte mot söta hundra! Samma granne har nyfödda tvillingar också och de likt våra tvillingar när de var i den åldern sätter igång med en skrikkavalkad runt 22 varje kväll. Maken suckar lite medan jag kan mysa och känna att jag behöver inte gå och bära och trösta utan kan sippa vidare på min Cava och läsa min bok.

På  tal om rädslor så är det något av ett kännetecken för några i våran familj och vår äldsta dotter är rädd för människor i allmänhet och påtända potentiella mördarspanjorer i synnerhet! Hon har väldigt långa ben vår dotter och vid promenader hamnar hon ofta 10-talet meter framför oss andra, suckandes att vi är förfärligt lååångsamma!! Nu ska ni inte tro att hon använder ordet förfärligt för det gör hon inte utan byt ut det mot en svordom så är ni närmare sanningen. Men plötsligt saktar hon ner och väntar in. Detta hände senast idag på väg tillbaka till solstolarna efter lunch. Hon stod där lite nonchalant och låtsades att hon ville vara sällskaplig (men mig lurar hon inte!!). Jag kunde inte låta bli att le då jag förstod att en potentiell fara lurade längre fram. ”Vad ler du åt?” frågar hon. ”Är det nåt otäckt längre fram eller?” frågar jag. ”Jamen alltså han den där kille där framme ser ju jätteläskig ut och så försöker han prata med mig hela tiden!” får jag till svar. Jag försöker då pedagogiskt förklara för henne att han säljer smycken och skulle få väldigt dålig vinst om han börjar mörda turister som passerar förbi. ”Men jag vill inte ha några smycken så han kan väl låta mig vara ifred!” säger hon lätt kränkt. ”Fast det vet ju inte han” säger jag. Jag känner dock, som en och annan gång förut, att vi inte når varandra riktigt i detta utan lägger ner diskussionen. Och hör och häpna vi passerade både honom, den andra mannen som stod bredvid som såg mycket farligare ut med något slags horn inkört igenom örat och landade i våra solstolar alldeles vid liv! 

Något senare skulle vi hyra surfbräda att leka med i vågorna, Tea (samma tonåring alltså) stannar av ren lathet kvar och får vakta grejerna. När jag gått tio meter blir jag tillbakaropad då en kraftigt påtänd spanjor på tiggarstråt närmar sig våra solsängar. Bara att gå tillbaka och spänna musklerna för att skrämma bort detta potentiella hot. Under tiden står övriga familjen en bit upp i backen och ropar på mig och gör frågande handrörelser som jag tyder som ”vad händer” ”vad gör du” ”men kom då”. Trots att vi under den här semestern träffat på väldigt få svensktalande personer känner jag ändå att det är tämligen opassande att skrika tillbaka till dem och hur förklarar man ”ska bara rädda min dotter från den potentiella våldsman som söker en euro eller två ibland turisterna på stranden” med hjälp av stora handrörelser!?

Annars lever vi livets goda dagar! Ja förutom att maken vid två tillfällen sprungit rakt in i köksfläkten och slagit upp sår i huvudet, ramlat och skrapat ryggen på en joggingrunda samt att Tea idag klev ner i ett hål ute i vattnet och stukade foten. Först trodde vi nog att den var av eller att den i värsta fall skulle ramla av men sen var det nog bara en lättare stukning. Men i skrivande stund passerar hon nu mig och härjar ”aaaaj alltså jag tror faan hälsenan är av!!” , vi får väl se om vi kommer hem med henne i gipspaket eller hur det blir!? I alla fall har vi de senaste dagarna hittat till en jättemysig strand nära hotellet och låtit bilen stå. Vi är ju ändå lite rädda om grannens hund!!

Tänk att min familj alltid måste bära sig åt!

Jill

Jaha då var halva semestern gjord och det går ju som vanligt alldeles för fort! Vi är ju av naturen inte så äventyrliga av oss och gillar samma, samma! Det betyder att vi styr vår lilla Fiesta mot Los Cristianos mest hela tiden. Vi hade planer på både vulkan och en vacker strand i norr och lite annat smått och gott. Förra året när vi var på Gran Canaria hade vi lite sämre väder och var inställda på att det skulle vara likadant i år. Hittills har det varit varmare än vi någonsin har haft det på Kanarieöarna och med tanke på vår bils kondition och köerna på motorvägen har vi gett upp dessa tankar och kör strandrace på behörigt avstånd i stället. Idag skulle boll inhandlas och de yngsta två skickades iväg med 20 euro. ”Se till att ni får rätt tillbaka bara”sa pappan. ”Men hur vet vi det” replikerad de. ”Räkna!!” sa vi andra i kör. De kom snart tillbaka och pladdrade glatt om den trevlige försäljaren! ” Han visade Max att man sätter händerna så och fötterna så och så pumpar man” säger Moa. ”Ja vi fick pumpa själva och han trodde inte jag fattade hur man gjorde” säger Max. ”Det var väl inte så konstigt! Att du är korkad syns ju utanpå!” svara hans äldsta syster snabbt då och ler tämligen nöjd över sin kommentar. 

Bollen kommer snabbt i rullning och en fotbollsplan måttas upp. Det skriks och gapas och görs mål både åt ena och andra hållet. Strax bredvid planen ligger en inte ont anande mamma med tillhörande, sovande bebis. Ni förstår ju redan att detta inte rimmar något vidare! Bollen rullar lite snyggt över mamman som slappar när bebis sover och hon flyger upp och pekar på sovande bebis och ser så där vansinnigt arg och gestikulerande ut som bara en mamma med sovande bebis som bara önskar slappa och inte vill väcka sin bebis med ljud kan se ut. Detta händer inte en gång utan två! Andra gången är bebis vaken och mamman kan då högt säga ”Please don`t play here!!” Då känner sig min man tvungen att säga ifrån och ett ”It´s a beach and kids want to have fun!” slipper då över hans läppar. Mamman skakar då av sin filt och tar med sin bebis i vagnen och försvinner.

Ni kanske undrar vad jag hittar på i allt detta idrottande? Jag tränar på att ligga på rygg (och nu vill jag inte att ni drar några växlar på det uttrycket,  vilket jag vet att hela min arbetsplats plus en del av våra vänner gärna gör!!) och sola min bleka kropp. Och av hänsyn till min familj deltar jag inte i fotbollshysterin då det skulle leda till ojämna lag.

Jag ber om ursäkt att jag inte lyckats få med några vidare bilder här men vårt wi-fi är inte det bästa och det är svårt att ladda upp dem. Som sagt man får vad man betalar för!!

Hur mycket kan man få in i en Ford Fiesta egentligen!?

Jill

Jo det ska jag berätta för er! En stooor resväska, fyra mindre resväskor, några ryggsäckar, en lång 16-åring, två kortare snart 13-åringar, en lite mindre mamma och en medelstor pappa. Bilen var lite skadad här och var och det fanns dokumenterat på bilder i hyresavtalet. Min make hittade dock flera repor och jagade efter uthyrningskillen som fick rita lite i dokumentet så allt blev dokumenterat enligt konstens alla regler. Denna lilla Fiesta har idag prövats till Los Cristianos 14 km från där vi bor. I backarna växlar vi ner på fyran men den sackar ändå ganska rejält. Däcken är mer eller mindre blankslitna vilket gör att chauffören vägrar köra fortare än 90 km/h. Men reser man budget så gör man, man får vad man betalar för som vi brukar säga!

Tur att vi inte är så bredaxlade!

El Medano heter den lilla stad här på Teneriffa som vi bor i och verkar efter det lilla vi sett vara mycket mysig. Det som var problemet idag var att spanjorerna här går med dunjackor pga den blåst som råder. En blåst som älskas av de mängder med kitesurfare som befinner sig i vattnet. Vi tyckte dock den ställde till det lite så vi for över till andra sidan och sökte lä bland alla andra turister på vackra Playa de las Vistas. På fina sandstränder blir barnen och mannen som barn på nytt! De hoppar i vågorna, det spelas strandtennis och kastas frisbee och det grävs ner och det grävs upp. Jag försöker i vanlig ordning hålla allt så sandfritt som möjligt utan större framgång! Tonåringen suckar åt mig och säger något i stil med ”lugna ner dig vi är ju på en sandstrand, där finns det sand, vad är grejen liksom, det går ju att skaka av!” Ja ja skit samma då, men vifta ingen sand på mig bara! Moa såg dock till att skopa en riktig näve på en tjej 2 meter bakom henne i sin iver att gräva ner sin bror. Skopan hamnade mest i tjejens hår och jag la mig så platt jag kunde och låtsades som jag inte kände någon i min familj för en stund.

Vi intog en mycket god lunch och Max uppmanade Moa att smaka på pappas hörn, de var enligt honom de godaste hörn han någonsin smakat! Nu hade det ju inte varit så konstigt om det inte var så att nämnda pappa åt en pizza som var alldeles rund, hitta hörnen där den som kan!! 

Bästa semesteruppladdningen – ett bombhot!

Jill

Nu var det dags att fara iväg och få lite värme igen och det ska bli riktigt skönt! Precis som förra sportlovet väljer vi även denna gång att boka reguljära biljetter och leta lägenhet via diverse bokningssidor. Vi drömmer lite om en långresa igen och då står nog Florida på önskelistan, vi bestämde därför att den här resan skulle gå i småländsk anda. Hittills tycker vi att vi lyckats! Jag väljer att utvärdera detta vidare när vi väl kommer till den lägenhet vi hyrt en hel vecka för en kostnad som ungefär överensstämmer med ett bättre restaurangbesök för vår familj. Nu kanske ni undrar om min syster med familj ska med på resan? Jag tänker att ni som frågar er detta inte känner min syster. Att min syster skulle boka flygbiljetter via Norwegian är mycket svårt att tänka sig. Att hon sen skulle boka en lägenhet som för en vecka kostar som en bättre middag är ju helt otänkbart! Alltså stannar de hemma och vi fem i vår familj reser själva. Ungefär samma rutiner finns runt denna resa som runt alla andra! Vad ska packas, hur mycket får bagaget väga och ska de manliga invånarna i familjen packa någonting alls? Sedan förra resan har även bikinibyxorna krympt ytterligare på tonåringen, men känslan är väl ändå att vi vuxna blir mer och mer luttrade och inser att vi ”inte fattar”!

Ni som läst en del på bloggen vet att jag nojjar lite, eller nojjar och nojjar jag anser mer att det gäller att vara förberedd på allehanda katastrofer. Igår fick jag ett samtal från upprörd tonåringen att det skett ett bombhot mot Norwegian. ”Det riktas mot hela flygbolaget” hävdar hon. ”Det är ju faan också aldrig kan man få vara helt nöjd” härjar hon. När det gäller det där med svordomar har jag visst misslyckats kapitalt i uppfostran! Nu är ju mina barn omgivna av notoriska svärare, deras egen far, deras farfar och deras morfar.  Morfar tillika min far är nog värst! Han har suttit med alla sina barnbarn i knät och så fort de börjat fästa blicken har han frågat ”kan du säga faan?” Strax efter svordomarna har han försökt lära dem ”morfar är bäst!”. Likadant var det för mig när jag var liten, då sa han allt som oftast ”du får 100 spänn om du säger fem svärord” jag är och var väldigt ordentlig av mig och gjorde inte som han sa. Min syster tordes han inte erbjuda detta då hon redan vid tidig ålder var väldigt ekonomisk och aldrig skulle låta en hundring slippa undan på det viset. Nu halkade jag visst in på ett sidospår här! I alla fall, visst kan jag oro mig för saker men flygrädd är jag inte och vi enas snart om att sprängs vårt plan dör vi ju allihop och troligtvis går det fort och det är ju en tröst i eländet. Vi bestämmer att hålla denna nyhet för oss själva och inte inviga småsyskonen i den. 

Nähäpp nu ska jag väl packa färdigt då och så här i sista stund boka en bil. Vi reser ju som sagt budget den här gången men har ändå bestämt att ha bil så vi kan åka runt lite. Nu är frågan hur liten bil vi kan trycka ihop oss i? I värsta fall får vi väl åka två gånger fram och tillbaka mellan lägenheten och flygplatsen om nu inte väskorna går in i bilen!!