Tänk att min familj alltid måste bära sig åt!

Jill

Jaha då var halva semestern gjord och det går ju som vanligt alldeles för fort! Vi är ju av naturen inte så äventyrliga av oss och gillar samma, samma! Det betyder att vi styr vår lilla Fiesta mot Los Cristianos mest hela tiden. Vi hade planer på både vulkan och en vacker strand i norr och lite annat smått och gott. Förra året när vi var på Gran Canaria hade vi lite sämre väder och var inställda på att det skulle vara likadant i år. Hittills har det varit varmare än vi någonsin har haft det på Kanarieöarna och med tanke på vår bils kondition och köerna på motorvägen har vi gett upp dessa tankar och kör strandrace på behörigt avstånd i stället. Idag skulle boll inhandlas och de yngsta två skickades iväg med 20 euro. ”Se till att ni får rätt tillbaka bara”sa pappan. ”Men hur vet vi det” replikerad de. ”Räkna!!” sa vi andra i kör. De kom snart tillbaka och pladdrade glatt om den trevlige försäljaren! ” Han visade Max att man sätter händerna så och fötterna så och så pumpar man” säger Moa. ”Ja vi fick pumpa själva och han trodde inte jag fattade hur man gjorde” säger Max. ”Det var väl inte så konstigt! Att du är korkad syns ju utanpå!” svara hans äldsta syster snabbt då och ler tämligen nöjd över sin kommentar. 

Bollen kommer snabbt i rullning och en fotbollsplan måttas upp. Det skriks och gapas och görs mål både åt ena och andra hållet. Strax bredvid planen ligger en inte ont anande mamma med tillhörande, sovande bebis. Ni förstår ju redan att detta inte rimmar något vidare! Bollen rullar lite snyggt över mamman som slappar när bebis sover och hon flyger upp och pekar på sovande bebis och ser så där vansinnigt arg och gestikulerande ut som bara en mamma med sovande bebis som bara önskar slappa och inte vill väcka sin bebis med ljud kan se ut. Detta händer inte en gång utan två! Andra gången är bebis vaken och mamman kan då högt säga ”Please don`t play here!!” Då känner sig min man tvungen att säga ifrån och ett ”It´s a beach and kids want to have fun!” slipper då över hans läppar. Mamman skakar då av sin filt och tar med sin bebis i vagnen och försvinner.

Ni kanske undrar vad jag hittar på i allt detta idrottande? Jag tränar på att ligga på rygg (och nu vill jag inte att ni drar några växlar på det uttrycket,  vilket jag vet att hela min arbetsplats plus en del av våra vänner gärna gör!!) och sola min bleka kropp. Och av hänsyn till min familj deltar jag inte i fotbollshysterin då det skulle leda till ojämna lag.

Jag ber om ursäkt att jag inte lyckats få med några vidare bilder här men vårt wi-fi är inte det bästa och det är svårt att ladda upp dem. Som sagt man får vad man betalar för!!

Hur mycket kan man få in i en Ford Fiesta egentligen!?

Jill

Jo det ska jag berätta för er! En stooor resväska, fyra mindre resväskor, några ryggsäckar, en lång 16-åring, två kortare snart 13-åringar, en lite mindre mamma och en medelstor pappa. Bilen var lite skadad här och var och det fanns dokumenterat på bilder i hyresavtalet. Min make hittade dock flera repor och jagade efter uthyrningskillen som fick rita lite i dokumentet så allt blev dokumenterat enligt konstens alla regler. Denna lilla Fiesta har idag prövats till Los Cristianos 14 km från där vi bor. I backarna växlar vi ner på fyran men den sackar ändå ganska rejält. Däcken är mer eller mindre blankslitna vilket gör att chauffören vägrar köra fortare än 90 km/h. Men reser man budget så gör man, man får vad man betalar för som vi brukar säga!

Tur att vi inte är så bredaxlade!

El Medano heter den lilla stad här på Teneriffa som vi bor i och verkar efter det lilla vi sett vara mycket mysig. Det som var problemet idag var att spanjorerna här går med dunjackor pga den blåst som råder. En blåst som älskas av de mängder med kitesurfare som befinner sig i vattnet. Vi tyckte dock den ställde till det lite så vi for över till andra sidan och sökte lä bland alla andra turister på vackra Playa de las Vistas. På fina sandstränder blir barnen och mannen som barn på nytt! De hoppar i vågorna, det spelas strandtennis och kastas frisbee och det grävs ner och det grävs upp. Jag försöker i vanlig ordning hålla allt så sandfritt som möjligt utan större framgång! Tonåringen suckar åt mig och säger något i stil med ”lugna ner dig vi är ju på en sandstrand, där finns det sand, vad är grejen liksom, det går ju att skaka av!” Ja ja skit samma då, men vifta ingen sand på mig bara! Moa såg dock till att skopa en riktig näve på en tjej 2 meter bakom henne i sin iver att gräva ner sin bror. Skopan hamnade mest i tjejens hår och jag la mig så platt jag kunde och låtsades som jag inte kände någon i min familj för en stund.

Vi intog en mycket god lunch och Max uppmanade Moa att smaka på pappas hörn, de var enligt honom de godaste hörn han någonsin smakat! Nu hade det ju inte varit så konstigt om det inte var så att nämnda pappa åt en pizza som var alldeles rund, hitta hörnen där den som kan!! 

Bästa semesteruppladdningen – ett bombhot!

Jill

Nu var det dags att fara iväg och få lite värme igen och det ska bli riktigt skönt! Precis som förra sportlovet väljer vi även denna gång att boka reguljära biljetter och leta lägenhet via diverse bokningssidor. Vi drömmer lite om en långresa igen och då står nog Florida på önskelistan, vi bestämde därför att den här resan skulle gå i småländsk anda. Hittills tycker vi att vi lyckats! Jag väljer att utvärdera detta vidare när vi väl kommer till den lägenhet vi hyrt en hel vecka för en kostnad som ungefär överensstämmer med ett bättre restaurangbesök för vår familj. Nu kanske ni undrar om min syster med familj ska med på resan? Jag tänker att ni som frågar er detta inte känner min syster. Att min syster skulle boka flygbiljetter via Norwegian är mycket svårt att tänka sig. Att hon sen skulle boka en lägenhet som för en vecka kostar som en bättre middag är ju helt otänkbart! Alltså stannar de hemma och vi fem i vår familj reser själva. Ungefär samma rutiner finns runt denna resa som runt alla andra! Vad ska packas, hur mycket får bagaget väga och ska de manliga invånarna i familjen packa någonting alls? Sedan förra resan har även bikinibyxorna krympt ytterligare på tonåringen, men känslan är väl ändå att vi vuxna blir mer och mer luttrade och inser att vi ”inte fattar”!

Ni som läst en del på bloggen vet att jag nojjar lite, eller nojjar och nojjar jag anser mer att det gäller att vara förberedd på allehanda katastrofer. Igår fick jag ett samtal från upprörd tonåringen att det skett ett bombhot mot Norwegian. ”Det riktas mot hela flygbolaget” hävdar hon. ”Det är ju faan också aldrig kan man få vara helt nöjd” härjar hon. När det gäller det där med svordomar har jag visst misslyckats kapitalt i uppfostran! Nu är ju mina barn omgivna av notoriska svärare, deras egen far, deras farfar och deras morfar.  Morfar tillika min far är nog värst! Han har suttit med alla sina barnbarn i knät och så fort de börjat fästa blicken har han frågat ”kan du säga faan?” Strax efter svordomarna har han försökt lära dem ”morfar är bäst!”. Likadant var det för mig när jag var liten, då sa han allt som oftast ”du får 100 spänn om du säger fem svärord” jag är och var väldigt ordentlig av mig och gjorde inte som han sa. Min syster tordes han inte erbjuda detta då hon redan vid tidig ålder var väldigt ekonomisk och aldrig skulle låta en hundring slippa undan på det viset. Nu halkade jag visst in på ett sidospår här! I alla fall, visst kan jag oro mig för saker men flygrädd är jag inte och vi enas snart om att sprängs vårt plan dör vi ju allihop och troligtvis går det fort och det är ju en tröst i eländet. Vi bestämmer att hålla denna nyhet för oss själva och inte inviga småsyskonen i den. 

Nähäpp nu ska jag väl packa färdigt då och så här i sista stund boka en bil. Vi reser ju som sagt budget den här gången men har ändå bestämt att ha bil så vi kan åka runt lite. Nu är frågan hur liten bil vi kan trycka ihop oss i? I värsta fall får vi väl åka två gånger fram och tillbaka mellan lägenheten och flygplatsen om nu inte väskorna går in i bilen!!

Same, same and NOT different!

En tur med båt kanske?

Helén

Då börjar vi närma oss slutet av denna resa. Sista hela dagen är nu avklarad och vi har alla livet i behåll. Nu har vi ju inte levt särskilt mycket på the edge ska väl ärligt sägas. Mitt resesällskap är inte av den äventyrligare typen. Inte för att jag är den som uppskattar safari i vild natur eller äckliga reptiler ens i fångenskap men någon liiiiten utflykt kanske man kan ta sig för. Se en ny strand, kanske ett gammalt kloster eller åtminstone en liten tur med Hop-on-hop-off-bus? Nä, inget hoppande av något slag blev det.

Här uppe vid palmen i mitten ligger vi

Vi låg i stort sett på samma ställe på stranden varje dag. Mina promenader och simturer längs den samma fick jag göra ensam när jag blev för rastlös. Samma lunch skulle de ha varje dag också – en getost toast med honung och till det en Cava Sangria. Min syster ville dock inte ha nötter på toasten för hon ”äter av princip inte nötter i utlandet”. Varför? Jo den första allergiska chocken kan man få när som helst av nötter, oavsett om man ätit alldeles så många nötter tidigare i sitt liv, hävdade hon. Denna chock ville hon alltså inte ha i utlandet. Det visade sig vid ett flertal tillfällen under resan att hon av princip inte äter en hel del saker utanför Sveriges gränser. Av någon anledning tog vår mor det säkra före det osäkra och följde hennes exempel, vilket ledde till att jag blev ensam om att äta glass, kyckling, bacon och diverse skaldjur. Eller ska vi vara helt sanningsenliga så beställde hon faktiskt igår kväll in en pasta med gambas, men sedan mådde hon (inbillnings-)illa halva natten.

Här promenerar jag fram och tillbaka.
(Vårt hotell till vänster)

När det gällde shoppingen så var det samma sak där. Två butiker har min syster krävt att vi ska gå till varje kväll – det kändes väl tryggast så. Idag fick jag i alla fall med dem ända bort till det stora El Corte Inglés-varuhuset. Min plan var att där kunna hitta lämpliga presenter till de där hemma men också till mig själv. Deras delikatessavdelning är grym! Här finns ett dryckesutbud likt systembolagets och allt du kan tänkas vilja äta till det som hälls i glasen. När vi väl var framme så lyckades jag hålla deras intresse uppe i ca tio minuter vid hyllan med salt… Jag föreslog sedan att vi skulle ta de andra våningarna först eftersom vi skulle få så mycket att bära på om vi började shoppingen på denna avdelning. Lillasyster hittade någon present på pappersavdelningen annars bestod besöket mest av att åka rulltrappa! Hela vägen upp för att sedan åka hela vägen ner. Ner åkte också shoppinghumöret när mor och syster bestämmer sig för att de skulle vänta utanför varuhuset medan jag ”köper vad jag ska”. Jag köpte ingenting och gick därifrån med tom väska! Min inre röst försökte trösta mig genom att säga att ”det kommer att bli dyrt men du kan ju alltid åka en timma tidigare till flygplatsen och shoppa där”. Nåja, i morgon får vi se hur det blir med det!

Min största investering för dagen - gissa vem
som ska få gå runt i dessa?

Näe Helén - vi är inte Kardashians!!!

Jill

Cava är ju liksom halva grejen med det här med Spanien! Det är bubbligt och friskt och livet ter sig lite enklare efter några glas. Här serveras det till frukosten och tillsammans med färskpressad apelsinjuice är det ju väldigt smarrigt! Till lunch beställer vi en kanna som heter Cava-Sangria och består av Cava, Martini, Vodka, citroner och massa slush – väldigt välsmakande!

Bubblet är billigt också så vi tyckte det var lämpligt att köpa med en flaska till rummet. Men här börjar problemen! Vi har inga vinglas på rummet och än mindre bubbelglas. Helen försöker förklara detta för städtjejen. Hon pekar på den mycket dyra champagneflaska som står i minibaren och säger på någon blandning av engelska, spanska och teckenspråk att ”hur ska vi kunna dricka denna dyra champagne utan anständiga glas?” Hon får väl något svar i stil med ”si” och ett leende till. Vi fick inga vinglas men fler vanliga glas.

Helen kände dock att hon måste ta detta vidare och gav sig på mannen i receptionen. Där fick hon svaret ”call roomservice” Nej vi vill inte calla någon roomservice, kan vi inte bara hämta i baren? Nej det gick inte! Nu skulle visst mannen i receptionen ringa roomservice i stället. Vi nöjer oss med det och går upp på rummet. När vi efter en stund fortfarande inte fått några glas börjar Helen skälla på mig (förstås!). Är inte hennes make med är det jag som får ta det. ”Nu ringer du ner och säger åt dom att komma med glas!” härjar hon. ”Det gör jag inte” säger jag. Sånt här fixar min man på semestern, men nu är ju inte han med så då blir det problem! Helen fortsätter vidare att ”vi vägra betala för rummet om vi inga glas får! Det här hade aldrig Kardashians accepterat!!” Att vi varken är Kardashians eller att varken hon eller jag behöver betala för rummet (det gör våran snälla mamma) vill hon inte lyssna på. ”Menar ni att vi ska behöva dricka bubbel ur toalettglas” fortsätter hon och håller på att brista i gråt. Tidigare under dagen köpte hon drinkar till oss och fick dessa i pappersmuggar med Coca-Cola-logga och redan där höll ju hennes värld på att rasa samman. Hur mycket ska hon behöva stå ut med på en dag liksom!?

Kvällen igår fortlöpte i lugn takt utan några vidare missöden. Vi shoppade lite och åt lite Tapas innan vi gäspade oss hemåt och kröp ner. Jag har eget rum och mamma och Helen delar. Jag ville ha det så då både mamma och Helen låter nattetid. Nu visar det sig att mamma alls inte låter och heller inte rör sig. Det har nu lett till att Helen måste undersöka så att hon verkligen lever några gånger per natt. Och det är inte särskilt bra för nattsömnen, kanske är det det som gör henne så lättirriterad.

 Just i skrivande stund hör jag Helen tukta upp mor i användande av handduk! ”Du ska ta den stora handduken när du duschat, den där lilla är ju min bidéhandduk!!”  Nu utvecklar jag inte detta med bidéhandduken då jag tänker att vi kan förlora läsare på det viset!

Andra dagen i värmeböljan

Morgonrodnaden vid vårt balkongräcke

Helén
Nu har vi varit i Spanien drygt ett dygn och börjar vänja oss vid värmen. Då menar jag inte värmen i luften för den ligger på behagliga 30 grader, utan värmen i havet. Vattnet uppnår nämligen samma temperatur som luften så här i september. Det känns som att kliva ner i ett badkar varje gång man lurar sig och tror att man ska få ett svalkande dopp. Undertecknad försökte till slut svalka sig i en av de fotduschar som finns längs strandpromenaden. Deras egentliga uppgift är ju att befria strandbesökarnas fötter från sand när de ska kliva upp i stadsmiljön. Men att kyla ner bättre behövande var inte deras uppgift enligt mitt sällskap. Till mitt försvar, när jag kröp ihop där under, ska sägas att jag faktiskt hade sand ända upp på skinkorna och det hade inte varit trevligt att släppa i från sig det lite här och var.

Vår balkongutsikt

Att vi inte skrev något inlägg igår berodde inte på att vi inte hade något att skriva om. Det som hände igår var dock av så känslig art att vi inte kunde skriva om det. Händelsen överskuggade allt annat den dagen, så den trevliga Tapas restaurangen vi besökte på kvällen eller kvällens sista Mojito kändes helt enkelt för futtiga att skriva om.

För att inte lämna ut någon med allt för privata uppgifter, så stänger vi härmed ämnet "gårdagens händelse". Idag har dock vederbörande försetts med fotboja, så ni kan alla känna lugnet!

Då åker vi igen!

Jill

Dags för semester igen! När nu regnet har kommit till Sverige och vi börjat frysa lite igen är det väl dags att åka söder ut en sväng. Den här gången blir det med storasyster och mamma och vi tänker besöka Alicante i några dagar. Det är min kära systers födelsedagspresent vi nu tänker njuta av! Hur mycket hon fyllde vill jag förstås inte avslöja men jag vill ändå säga att hon inte är 50 än! Man kan ju lätt tänka så annars, att hon måste fyllt jämt när hon fick en så fin present men så var det alltså inte, hon fyllde egentligen ganska ojämnt faktiskt!

Jag har bestämt att vi ska ha en alldeles friktionsfri flygplatsupplevelse denna gång!  Tänkte dela med mig av några anekdoter från tidigare resor. Vi skulle genom säkerhetskontrollen på Kreta och sonen hade en flaska vatten i handen. Personalen tittade lite misstänksamt på Max och sa sen ”let him drink” de ville väl se så det inte innehöll någon farlig vätska. Då kände sig min man tvungen att skoja till det och höjer rösten lite och säger ”no not him!!”. Och jag kan upplysa er om att det inte mottogs särskilt positivt! Hon drog inte på munnen, kvinna i säkerhetskontrollen. Men till min lättnad blev vi insläppta och vattenflaskan fick vi med oss efter att Max druckit en klunk.

Vid ett annat tillfälle kom min man på att han hade 1 liter whiskey i handbagaget. Han kom på det precis när vi lastat bagaget som skulle checkas in på bandet vid incheckningsdisken. Utan minsta dödsförakt kastar han sig upp på bandet, slänger sig efter väskan och får på något vis både den och sig själv av bandet. Han kan sen lugnt packa sin whiskey i väskan och sen placera den på bandet igen. Behöver jag påpeka att även denna gång var blicken från flygplatstjejen allt annat än munter!

När vi var på Teneriffa för fyra år sedan hade vi mamma med oss och då blev hon föremål för närmare granskning. Hon stoppades i säkerhetskontrollen på väg från Teneriffa och handbagaget gicks igenom. Mamma som har diverse mediciner med sig började visa kartonger och medicinlistor. Säkerhetskvinnan ignorerade dessa fullständigt. Jag försökte närma mig för att hjälpa till att översätta men blev bryskt avvisad med ett ”step back!!” Efter en stund hittade de en nagelsax i mammas handbagage och hon fick äntligen lämna säkerhetskontrollen.  

Jag hoppas som sagt att vi lugnt och fint kan passera genom flygplasterna på denna resa utan att fastna någonstans.