Idag började de två Triathleterna (vi kan väl kalla dem så...) med att springa en runda. Håkan kom knäckt hem och berättade att "Claes-den-skadade" nog inte alls var så skadad, utan hade sprungit ifrån honom. Claes själv förklarade senare under dagen att han varit mycket peppande och hojtat:
"-Kom igen Håkan! Kom igen Håkan!" då han sprungit iväg.
Vi andra förklarade då att det nog snarare uppfattades som en diss än en pepp - Håkan själv grymtade bara.
Håkan tänkte dock inte ge sig. När eftermiddagssolen glittrade i Medelhavets vågor bestämde han sig för att ta tag i det här med simdelen. Håkan har nämligen ägnat vårens söndagsmorn'ar åt att försöka lära sig crawla. Förhoppningsvis läser han inte detta, då han är ovetandes om att jag efter halva terminen fick ytterligare en faktura från simhallen. De ville ha betalt för allt vatten han tydligen drack (!) under passen. Nog om detta. Nu skulle havet tas i besittning - det var ju trots allt mer likt det "sjösim" som komma skulle än att simma i bassäng. Till Håkans förvåning reser sig då även Claes upp - han tänker då inte låta Håkan träna själv.
Efter en kvart kommer de båda fenorna upp ur havets skum - Håkan än mer knäckt än någonsin - det var ju i s i m d e l e n han skulle ta Claes. I bröstsim simmade Claes ifrån honom - när han crawlade kom han nästan ifatt men höll på att drunkna på kuppen (kan ha något med att svälja vatten att göra...).
Mare mare - från balkongen |
Super wpis. Pozdrawiam i czekam na więcej.
SvaraRadera