Ni som följt oss och läst
några av mina tidigare inlägg vet att jag
ibland fastnar i osunda tankegångar. Eller egentligen är de inte osunda utan
väldigt bra i ett förberedande syfte. Om man förberett sig för alla
eventualiteter så kan man ju agera fortare och mer korrekt om de plötsligt
uppstår!
I alla fall har det uppstått
en lite sån här eventualitet angående vår resa och våra pass. Vissa länder
kräver ju att passet har längre ”hållbarhet” än sex månader efter hemkomst och
här svävar barnen precis i gränslandet och min kära make har bara tre månader
kvar på sitt. Jag googlade lite om det här och konstaterar att vi är utom fara
gällande Kanarieöarna. Någon hade dock den goda smaken att påtala att Afrika
inte är lika toleranta!! Om det nu blir något tjall med planet, eller att någon
passagerare börjar löpa amok (det var vi med om på en bussresa till Spanien,
bussen fick stanna i Tyskland och slänga av två överförfriskade pensionärer som
börjat spotta på övriga resenärer), så kanske vi tvingas gå ner där.
Kanarieöarna ligger ju väldigt nära Afrika! Tänk om vi då inte får åka
därifrån!!? En av mina kärleksfulla kollegor sa att jag inte hade något att oro
mig för, för mig orkar de inte med någon längre tid i Afrika. Mitt pass har ju
också flera års hållbarhet kvar och barnen klarar sig nog med, men Claes kan
bli fast. Om vi nu ska lämna någon i Afrika så är det nog bäst att det blir
han, han är lugnast av oss och kan prata sig ur vilken situation som helst.
Känner mig tämligen trygg att han snart är hemma igen!
Våra föräldrar lär ju veta om
vi styr mot annat land, de följer oss via flightradar när vi är ute och far.
När Helen och gänget var iväg ringde mamma mig och var hysterisk. ”Planet är
borta, planet är borta, de flyger i ett spökplan!!” Nu vet jag inte vad ett
spökplan är men det vet säkert pappa. Vår pappa har nog tittat på alla
flygkraschdokumentärer som någonsin sänts! Om han gillar att flyga? Nej han
flyger inte! Det är inte det att han är rädd för att flyga, han gillar bara
inte tanken på att ramla ner säger han. När vi var i Florida 2016 hade vår
pilot lite bekymmer vid landning. Han vända upp igen preciiiis innan vi nuddade
marken. Allt detta följdes hemifrån mamma och pappas soffa, de påstod att de
fick hög puls! Ni kan ju fråga oss vad vi fick när planet plötsligt började
stiga i rena karusellandan och vi satt som frimärken mot flygplansstolarna. I
det läget har ju de i cockpit lite annat att tänka på innan de informerar oss
om hur de tänkte nu. Efter vad som kändes som en evighet meddelade piloten att
han haft lite för hög fart och inte tordes sätta ned planet. Med all teknik som
finns i flygplan nuförtiden så borde detta knappt vara möjligt eller? Vi tror
att han hade en sån där skylt på kavajen ”prao” eller ”ny på jobbet” som de har
på Lindex eller också var han helt enkelt full! Hemma i soffan hade pappa
förstås en hel del teorier om den plötsliga stigningen. Han bestämde sig för
att det var landningsställen som satt fast när vi fick cirkulera och plan efter
plan släpptes ner före oss. Både vårat och Helens spökplan kom ner på marken
utan vidare incidenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar