Fuska till sig semester-"mys" innan semestern är inte okej!!

Jill

Med tanke på min systers inlägg så säger jag, ta det med Fredrik Lindström han kanske bryr sig! Ni förstår, min syster är som YES diskmedel, väldigt dryyyyg (det borde varit ett t där också jag vet det men som sagt vem bryr sig!) Hon är inte bara språkpolis min syster utan hon har många andra bra kvalitéer också! Hon blandar väldigt goda drinkar, lagar god mat, boka bra resor och…………blandar väldigt goda drinkar! Och vem gillar inte drinkar, god mat och resor? En annan bra sak är att hon gett mig mina tre allra finaste syskonbarn! Ibland är de dock lite väl lika sin mor, exempel – en svarar inte på tilltal, en vet det mesta mest hela tiden och en älskar att reta upp sina syskon och kusiner. Men jag skulle inte byta ut dem mot något annat!

Nu vänder vi blad och går vi vidare tycker jag.

Medicinpåsen inför resan blir som vanligt välfylld och i helgen har det inhandlats plåster, munsårssalva och xylocain. Passade på när jag ändå var där för att hämta ut den nässpray jag fått utskriven för öronbesvär som uppstått efter senaste förkylningen. När jag och apotekstanten pratat lite om huruvida det ska sprayas i båda näsborrarna eller bara ena förklarar jag att jag bara har bekymmer i ena örat. Då ser hon lite bekymrad ut och känner sig tydligen tvungen att återigen förklarar att jag alltså ska spraya det i näsan. Daaah, sa jag inte då men jag tänkte! Min faster som är docent i audiologi (på svenska = kan allt om öron typ) säger att det var bra att det inte var någon trumhinneperforation och att jag ska vara lite glad över att jag har otosalpingit för det drabbar nästan bara unga människor J! Då slipper du det i alla fall Helen!! Det förvirrande i detta, förutom när doktorn slog med en stämgaffel i en stol, trycket den mot mitt huvud och frågade hur det lät (jag varken förstod eller hörde något, så han gav upp), var att de i kassan på vårdcentralen frågade om jag hade någon sån där remsa att stämpla på för frikort. ”Frikort” har jag ju hört talas om men det har varit någon diskussion mellan min syster och hennes man och då har Danny Saucedos namn figurerat. ”Nä”, sa jag ”det vet jag inget om!” ”Okej” sa hon ”men jag ser att det är fjärde gången sen i september så nästa gång blir det frikort”. Va, nä vänta lite, jag nojjar en del men inte så mycket att jag ringer doktorn!! Hon läste upp datumen och skrev dem på remsan och när jag funderade lite så var det visst två besök för allergisk reaktion och en för lunginflammation och så den här för örat. Hon hade rätt! Om det nu blir frikort nästa gång, kommer Danny till vårdcentralen då och bör jag i så fall ta med min syster på det besöket? Frågorna hopar sig!!

Annars fortsätter förberedelserna inför resan och jag har börjat smörja ansiktet med solskyddsfaktor 20 varje kväll innan läggdags. Det gäller ju att se till att skyddet tränger riktigt djupt in redan en vecka innan så man inte bränner sig!! Nä vars nu driver jag med er J så galen är jag inte!! Smörjer mig gör jag men det har med den allergiska reaktion jag nämnde tidigare. Fick en kraftfull reaktion mot en ansiktskräm där i september och efter det testar jag allt väldigt försiktigt. Jag luktar nu härlig semester när jag kryper ner om kvällarna och det har lett till att min man fått semester/vårkänslor lite för tidigt!! Här känner jag mig tvungen att sätta ner foten! Vi kan ju inte börja fusknorpa av semestermyset! Tänk om jag skulle säga det till min chef ”nu ska jag ju snart åka på semester så då måste jag få vara lite ledig innan” eller tänk om jag helt oblygt stegar in på Systemet och plockar åt mig öl och vin utan att betala bara för att vi snart ska på semester med all inclusive. Så kan vi ju inte ha det, det förstår ju ni också!!

Snälla lilla syster - jag klarar inte mer!

Helén

Nu ska jag göra något som vanligtvis ger mig kräkkänslor. Eller vad tycker ni om de par som väljer att kommunicera med varandra genom sociala medier? De bedyrar den andres alla förträffliga egenskaper fram och tillbaka i ett otal kommentarer under ett och samma Facebook-inlägg. Eller ännu värre – de som bråkar genom att i offentlighetens ljus föra sin diskussion. Detta gör de inte för att de befinner sig på olika platser i världen och har slut på batteriet i telefonen. Nä, de sitter troligtvis i varsin ände av soffan i sitt gemensamma hem och knappar in sina väl valda ord. Varför de gör detta? Ja, jag vet inte. Kanske för att fånga upp allierade till sin armé, innan bråket blir verkligt irl?

Hur som helst kära lillasyster så är detta blogginlägg riktat till dig! Kanske tycker ni som läsare att jag ska föregå med gott exempel och lyssna på min ovan beskrivna inställning och helt enkelt prata med henne istället? Då vill jag till mitt försvar säga att detta inte är helt lätt. För det första så ses vi ytterst sällan då vi bor på varsin sida av landet. Eller nästan i alla fall – puttar vi Eksjö några mil öster ut så stämmer det. Att prata i telefonen med henne är heller inte helt bekymmersfritt.

När det gäller telefonsamtal så är möjligheten att hitta tid för det inte helt lätt. Om inte den ene jobbar så gör den andre det, sitter vi inte båda vid respektive middagsbord så gör någon av oss det eller så är vi helt enkelt upptagna av livets övriga åtaganden just när den andre hittat tid att slå en signal. Skulle man lyckas pricka in rätt tid för ett samtal så behöver det inte betyda att det blir så givande i alla fall. När man pratar med min syster så kretsar ständigt tre hot mot samtalet över huvudet på hos. Dessa tre hot är hennes barn! De har nämligen den egenheten att de ALLTID måste prata med sin mor när hon pratar i telefon. Nu kanske ni säger att så gör alla barn när de är små, men hennes barn är inte små! De har samtliga passerat 11-årstrecket och trots att de har fullgod syn så går de rakt fram till sin telefontalande mor och börjar prata. Detta är en sådan sak som vår gemensamma far skulle kalla ”uppfostringssak”… Jag ska inte säga att det inte händer även mig ibland men då väser jag hotfullt till barnen att ”du ser väl att jag är upptagen!”. Hade min syster följt det exemplet så hade jag nöjt mig, men icke! Mitt i en mening i vårt samtal kan hon plötsligt börja prata med något av sina barn. Utan att förvarna på minsta sätt lägger hon telefonen (och således även mig) åt sidan och jag tvingas lyssna på allt ifrån diskussioner om icke stängda toalettdörrar, ett svårt tal i matteläxan eller en redogörelse över vad som ska serveras till middag. Om detta bara hände en gång per samtal åtminstone – men nej… Så för att slippa bli avbruten väljer jag nu att skriva det jag vill att min syster ska höra, i vårt eget forum.

Snälla syster! Låt mig få tillbaka kontrollen över vår blogg! Du får skriva precis hur mycket du vill bara jag får sköta publiceringarna! Då hinner jag på bara några minuter justera, om så bara lite grann. Det är inte lillasysterligt att inte veta hur man skriver i dialogform eller hur man hanterar förkortningar eller var det behövs kommatecken eller ett nytt stycke. Du förstår väl att jag bara gör det av omtanke för våra läsare? Jag ska inte in och pilla i elakheter du skriver om mig (knappt alls). De flesta vet ändå att jag inte är rynkigare än du. Snälla låt mig få ändra lösenordet till något du inte känner till, utan att du startar en egen blogg, så kommer mitt kontrollbehov vila på en tuss av bomull!

Hur små kan bikinibyxor vara egentligen??!

Jill

Om en vecka är det dags för lite semester och det ska bli riktigt härligt! Det blir en tripp till Gran Canaria över sportlovet. På den ön har vi inte varit sen 2004 så det kan vara dags. När vi (läs jag) började titta på vinterresa tänkte vi att det kanske går att åka till Kanarieöarna på annat sätt än med charter? Det skulle visa sig att det går alldeles utmärkt…….i alla fall nästan!! Hittar flygbiljetter med Ryanair för under 8000 för oss fem och ett trevligt lägenhetshotell med frukost för 12 000. Vi får betala mer än det dubbla för en charterresa. Bokat och klart men vad gör Ryanair då?? Jo de ställer in några hundratusen flygningar bla våran! Där står vi med en bokad lägenhet men inget flyg! Jag har också en storasyster som får vatten på sin kvarn. Hon skulle hellre gå till Kanarieöarna än flyga med Ryanair. Och är det nåt hon gillar så är det att ha rätt! Men skam den som ger sig!

Efter lite sökande hittade vi en flight som passar. Det blev Norwegian i stället för Ryanair, det blev Arlanda i stället för Skavsta och de blev 4000 kr dyrare men vi kommer iväg! 

Nu kommer vi till den frågan som uppstår varje gång det vankas resor, hur står det till i garderoben? ”Jag måååste ha ny bikini” säger 15-åringen, ”jag med” säger 12-åringen. Den andra 12-åringen som aldrig satt på sig bikini bryr sig ganska lite om sin garderob och frågar om han kan få köpa någon ny Fortnite skin (googla!!). Sen undrar han vart vi ska nu igen och sen sätter han på sig sitt headset och fortsätter prata konstigt med sina vänner ute i världen. Tjejerna grottar ner sig på diverse webbsidor och 12-åringen är så lycklig över sin ”kundvagn” på H&M att hon knappt kan sitta stilla! En turkos variant av bikini tillsammans med lite tröjor och byxor beställs – ganska enkelt! Över till 15-åringen som likt sin farmor och sin far har sååå svårt att bestämma sig. Till råga på allt i denna beslutsvånda har hon från denna månad hand om sitt eget barnbidrag och blir plötsligt snål, tycker allt är jättejobbigt och frågar varannan minut om vi inte kan betala liiite? När hon sen visar den tilltänkta bikinin är det återigen dags för oss vuxna att fundera över våra värderingar och associationer när det gäller hur tonåringar i allmänhet och vår tonåring i synnerhet bör klä sig! ”Är den här fin?” frågar hon ”Ehh…..” säger jag ”fin är den ju men väldigt liten”. Eller rättare sagt byxorna är väldigt små! Bh:n är ju av det vadderade slaget för att få rätt push- och formningseffekt (för det behövs verkligen!!). Byxan är inte string men de är så fantastiskt små att de inte på något vis kan fästa på skinkorna utan kommer åka in och bli en string, alltså på ett lite knöligare vis om ni förstår. Modellen kallas tydligen Brazilian Panty, ni vet kanske allihop vad det är men jag har nyligen lärt mig! ”Vill du verkligen gå runt med så små kläder med pappa och mig och alla pensionärer på hotellet” försöker jag. Vi har nämligen läst oss till att det är mest äldre på det hotellet vi valt. ”Vaddå alla har ju såna här” säger hon. ”Kanske inte pensionärerna” säger jag försiktigt och får då en sån där blick som bara en tonåring kan lyckas med.

Vi hade en diskussion för något halvår sen och då gällde det höga stövlar, sådana där ”over knee”. Dottern säger ”de är såååå snygga, jag vill ha!”. Jag och pappan tittar på varandra och tänker Pretty Women men det säger vi inte. Något åt det hållet sa jag kanske, kommer inte riktigt ihåg. Men jag kommer ihåg dotterns reaktion och för att komma i rätt stämning bör ni läsa följande citat med lite högre röst och den där tonårsblicken ”Menar du att jag inte ska få klä mig hur jag vill, att jag ska fundera över vad andra vill eller kan göra med mig bara för att jag klär mig så!!!” Helt rätt hade hon ju flickebarnet och vi började googla stövlar – det blev dock inga den gången.

Tog dilemmat med bikinibyxorna med mina kollegor och fick till svar att ”det ska väl du skita i vad hon har för byxor på sig bara hon är bekväm i det” (de sa ”skita i” på sitt allra kärleksfullaste sätt, vi gör ofta det jag och mina kollegor skäller på varandra väldigt kärleksfullt!).

Visst hade mina kollegor och dotter rätt!  Brazilian-byxa blev det och tänk så bra och fort de torkar och så lite plats de tar i resväskan. Med tanke på att alla utom jag reser med endast handbagage så passar det ju utmärkt! I rättvisans namn skrek jag också ut min son till datorn (man måste skrika för att tränga igenom de där lurarna han har för att prata med sina vänner ute i världen). Jag hittade lite rea på Kids Brand Store och utan att han behövde besöka ett endaste A6 eller stå i ett endaste provrum blev han en hoodie och ett par shorts rikareJ

See you soon

Nya resor, nya utmaningar!

Hallå det var l ä n g e s e n!!

Tänker att vi gör på nytt sätt den här gången och anger vem som skrivit inlägget överst så slipper eventuella läsare gissa. Jag kan kalla mig lillasyster Jill, just därför att jag är det. Det känns viktigt att framhålla att jag är lillasyster! Som lillasyster är jag yngre (obviously), mindre rynkig, mindre gråhårig och jag har också rätten att bära mig lillasystrigt åt mest hela tiden! Tex Jag ”ska vi köpa det ihop till mamma och pappa?” min storasyster (vi kan kalla henne Helen, för att hon heter så, vi undviker stora syster för hon gillar inte särskrivningar något vidare och just den särskrivningen tycker hon särskilt illa om!) Helen ”ja det kan vi väl!” Jag ”fixar du det då?” och så fixar hon! Eller Helen ”är det inte dags för en resa ihop igen?” Jag ”det skulle vara roligt! Kolla du lite och skicka en länk så godkänner vi, sen är det bara för dig att boka och göra resrutt” Jag vet ju att det är hennes stora kontrollbehov som gör att hon fixar detta, ska jag göra det kan det bli väldigt fel, i alla fall ur hennes synvinkel! Jag ler lite nu när jag tänker på hur illamående hon troligen blir av att läsa mitt inlägg så här långt, utbildad svenskalärare som hon är, och ser att jag inte har någon aning om hur man skriver när någon säger något. Men jag har satt citattecken när någon säger något för att ni ska förstå att någon säger något. Nog om det, nu kommer själva inlägget J

Då var det dags igen, full planering för bilresa söderut tillsammans med syster och hennes något udda gäng! Det är fyra år sen sist alltså verkligen på tiden!! Huset i Kroatien bokades för några månader sen. Det gick ganska fort att hitta men när syster inte kan boka som vanligt folk, via en bokningssajt, utan måste ta kontakt med ägaren fick hon sköta den biten. Annars har hon agerat tämligen långsamt den här gången och endast efter påtryckningar och hot om att vi ska bestämma satt fart med färdrutt och hotellförslag. Vid nyår bestämdes färdväg och ett övernattningshotell bokades i Salzburg. Eller riktigt så enkelt var det inte! När vi var överens och jag bokat in min familj fanns det helt plötsligt inget mer rum till det priset och Helen satte sig på tvären, bara att avboka. Vi hittade snart ett nytt och fick varsitt rum.

Färjan mellan Trelleborg och Rostock skrevs på ett block, vi skulle ha sen avgång för lite sömn och sen tidig start genom Tyskland. Men på ett block blir inget bokat!! Några veckor senare hör Helen av sig och meddelar att det inte finns några hytter med fönster kvar på vald båt, bara att tänka om! När jag berättar detta för mina kära kollegor på jobbet så tittar de frågande på mig. ”Skulle ni inte bara sova i hytten?” Och ”Är det inte för mörkt för att se ut?” Här känner jag att de behöver utbildas i överlevnadskunskap! Har man fönster kan man med medhavd hammare slå sönder fönstret vid en nödsituation och hoppa ut. Man kan också spana efter fartyg som ligger misstänkt nära, ditkallade för att rädda oss ur en situation vi inte blivit medvetna om än. På så vis får man ett försprång upp till livbåtarna och slipper använda hammaren. Jag känner mig också tvungen att fråga om någon av dem skulle gilla idén att få sova under en långtradare!!? Insideshytter kan vara placerade både under bildäck och vattenyta….vilken skräck!! Då undrade min kollega om vi inte skulle strunta i hytt och bara befinna oss på däck bredvid livbåtarna hela resan i stället? Hon ska då alltid överdriva!

Nu blev det i stället en eftermiddags/kvällsresa över vattnet med landstigning vid 23, sen ska våra eminenta chaufförer ta oss genom Tyskland medan vi sover. Eller sover och sover, jag lär nog vara vaken för att se till att min chaufför är vaken. Men barnen kan ju sova! Nu ska jag väl säga att även min chaufför reagerade som mina kollegor angående det där med fönster i hytten. ”Vi ska ju bara sova!” sa han. Där kände jag mig dock inte tvungen att förklara utan en blick räckte för att göra budskapet tydligt. Han gillar att vara gift med mig och nattkörning genom Tyskland så han accepterar hytt med fönster som vi dock kommer dra ner gardinen för så han kan få några timmars sömn innan landstigning. Nu är vi på gång med bokningar i alla fall och i slutet av juni bär det av men innan dess tar vi lite sportlov på Gran Canaria, mer om det i ett annat inlägg.