Jag går hemma och njuter av en ledig fredag, så där som man
gör när huset är tomt och tyst och helgen är på ingång. Plötsligt ringer det på
dörren! Det tillhör ju inte vanligheterna att det mitt på en vardagsförmiddag
ringer på dörren. Katastrofhjärnan går igång direkt! Vem i hela friden vill oss
något nu mitt på dagen? Det hjälpte ju inte till att jag under förmiddagens
bestyr lyssnat på en bok där kvinnorna i bästa fall blir mördade och i värsta
fall blir instängda i en källare i 20 år fastkedjade med en boja runt foten av
en galning! Jag tittar ut genom köksfönstret och ser en liten skåpbil. Och det
vet ju alla hur bra det är med en skåpbil när man ska forsla drogade kvinnor
hem till sin källare!! Nu stod det ”Höglandets golv” på den och det kanske
lugnade något. Å andra sidan står det ju knappast ”Skåpbil att forsla drogade
kvinnor i” på de skåpbilar som forslar drogade kvinnor. Kunde det alltså vara
en täckmantel!?
Det där med täckmantlar eller snarare en attrapp har jag
varit med om förut. Det var en mycket tidig morgon när jag körde mot jobbet
från sommarstugan. Vid sidan av vägen i skogen står det plötsligt en bil som
verkar ha hamnat i någon form av svårigheter. Jag tänker direkt att det är en vägpirat.
När jag närmar mig ser jag en stor svart gris ligga framför bilen och jag
förundras över hur avancerade vägpiraterna blivit som lägger ut grisattrapper
för att få folk att stanna. Ni undrar om jag stannade? Aldrig, glöm det jag är
väl inte dum heller!! Till mitt försvar ska sägas att det redan var 2 personer
på plats. När jag under resten av hemresan resonerade med mig själv om hur
sannolikt det var att vägpirater befann sig i skogarna mellan Kisa och Österbymo
vid 6:30 en sommarmorgon kom jag fram till att jag nog har ganska livlig fantasi.
Tillbaka till skåpbilen! Jag tänker att jag vågar nog öppna,
kanske är det min renoveringsgalne make som hittat på nåt? När jag öppnar står
det en alldeles svart man utanför, svart av sot. En sotare helt enkelt! Nu är
förvirringen total – en Höglandets golv-bil, en sotare, ingen stege och fullt
med snö på taket. Här är det läge att spela på sin kvinnliga hjälplöshet och
jag lyckas väl. Den mycket trevliga sotaren pulsar i snö runt huset och hämtar
stegen. Han pulsar sen i snö igen på taket upp till skorstenen och gör det han
ska. Han är nöjd med allt utom avståndet mellan stegen som måste vara gjord för
någon som är 3 meter lång påstår han. Från sista steget fick han tydligen slänga
sig fram och greppa skorstenen för att inte ramla ner. Jag ber så mycket om
ursäkt och säger att just såna steg är en anledning till att jag gifte mig. För
hade jag inte varit gift hade jag fått fixa detta själv (eller kanske min pappa) men nu måste det väl
ändå vara min mans ansvarsområde? Det tycker sotaren med! Varför han åkte i en
Höglandets golv bil? Jo han var pensionär och hoppade in extra vid behov och
hade köpt bilen men inte hunnit ta bort texten. Om du nu ska stripa om bilen
tänk på att inte skriva något om transport av drogade kvinnor, det kan bli
väldigt dålig stämning då, sa jag inte men ja tänkte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar