Min man är halvspanjor!

Nu är det inte långt kvar innan det är dags för Europa tour 2018 med systers familj. Men innan dess har maken och jag (Helén) dragit iväg på en liten försemester. På programmet står fem nätter i Malaga. Som vi har längtat efter sol och värme! Eller, nja i februari när vi bokade gjorde vi det. Det ska hur som helst bli skönt att komma iväg en sväng.

Vi jobbade nästan hela fredagen innan det blev dags att lämna barnen och ge oss av mot Landvetter.  I Malaga landade vi först efter midnatt så vi var lagom trötta när vi klev in i taxin. Taxichauffören, en meterlång Manuell i sextioårsåldern med byxor tillräckligt långa för att passa vilken basketspelare som helst, såg snäll ut och lastade in oss i sin lilla Mercedesbuss. Sedan vaknade vi till kan jag säga! Det gick i 130 km/h genom stadens gator och hur många vi körde över på vägen har jag ingen aning om. Så fort han kom ikapp en bil blinkade han med helljusen och körde om på insidan. Övergångsställen eller farthinder var inget som stoppade honom.

Under färden ägnade sig Manuell åt att ringa upp vänner på bilens högtalartelefon. Han hann med tre under vår resa och samtliga sov och lät lagom glada över att bli väckta. Nu var det inte samtalen i sig som var det intressanta utan att min man för första gången verkligen lyssnade hur spanska lät. För att ge er lite bakgrundsinformation så är han helt döv för språk och dialekter och kan inte skilja på dalmål och skånska än gång. Han hör aldrig var en svensk har sitt ursprung utifrån dialekt. Nu helt plötsligt utbrister han;

-Hör du! Spanjorerna läspar! Hör du hur de säger ”s”? upprepar han läspande.

-Ja, svarar jag och försöker fokusera på vägen där vi far fram.

-Men va fan! Varför har ingen sagt det! Jag måste ju vara halvspanjor! Jag borde ju läsa spanska, jag kan det ju så gott som redan! fortsätter han helt förbluffat.

Det roliga är att min man levde sina första 27 år helt omedveten om att han läspade. Det var först när vi träffades som det gick upp för honom. Inte för att jag är en sådan som märker ord och påpekar sådant. Knappast alls faktiskt… Men jag kunde inte låta bli att härma honom då och då. Nu tio år senare så vet vi ju då alltså varför – han är halvspanjor!