Bajskorvar på hela havsbotten!

Beach Zala

(Helén)
Idag blir det inte mycket text! Det har inte hänt jättemycket men det har varit jättevarmt! Dagen tillbringades därför på stranden. Det finns många stränder här på Krk och flera säger sig vara bäst. En av dessa finns vid vägens ände. Ja, vägen tog faktiskt slut där. I ett ganska kargt landskap fick vi ställa bilarna och sedan gå ner till stranden. Vi var ju inte direkt ensamma där men när vi vant oss så var det ok.

En liten skaffade sig sin egen skugga.

Lika varmt som det var på land var det inte närmelsevis i havet, möjligen 21 grader. Men då man själv nådde kokpunkten med jämna mellanrum så var ganska många dopp i det klarblå välbehövligt. När man simmat en bit ut så låg det dock bajskorvar lite spritt på sandbotten. Inte så trevligt men det var så djupt att risken att man skulle sätta foten i en var inte trolig.

Att vara lite grann i vattnet, d v s på något form av flytetyg var populärt och självklart kan vi inte motstå trenden utan hade inhandlat både uppblåsbar flamingo och enhörning redan på hemmaplan. Dessa blev flitigt använda av oss alla. När väl grabbarna, Elton och Max, fick lägga beslag på dem höll vi nästan på att lämna stranden utan dem, då de uppenbarligen inte tänkte återvända till den ”annorlunda familjen” frivilligt.

Öl och glass gick det att förse sig med även vid vägs ände.

Den annorlunda familjen är alltså vi alla tio ihop slagna till en enhet. En enda stor oformlig amöba som skördar allt i sin väg och aldrig passerar obemärkt. Denna amöba bestämde sig för att på väg hem från stranden utforska vår närmsta ort – Punat, i hopp om att hitta en trevlig restaurang att avnjuta morgondagens match på.

Ju längre vi gick på strandpromenaden desto fler anledningar kom vi på till varför vi kanske borde se matchen hemma i huset istället.

-       Vi verkar vara de enda svenskar på mils avstånd trots att ”alla åker till Kroatien nu!”. Hur mycket stämningen skulle de bli liksom?

-       Hur kul skulle de andra gästerna på restaurangen ha när en blå-gul amöba barrikaderade alla platser inom rimligt tv-avstånd och väsnas som om de vore hundra stycken?

-       Hur mycket skulle restaurangägaren uppskatta vårt besök? Vi skulle under en två-timmars-period skrämma iväg alla mer välartade gäster som hastigt passerar förbi trots att de tänkt inta sin supé på detta annars så ansedda ställe.

-       Restaurangägaren skulle bli än mer besviken när han upptäckte att halva amöban var från Småland och därmed dricksar därefter.

-       Då de trevliga restaurangerna låg längs med strandpromenaden så finns det också risk för att vi skulle mista en eller några stycken av den annorlunda familjens deltagare under kvällen också. Femåringen t ex, som tröttnar på att sitta still efter femton minuter och sedan frågar en pappa som helt försvunnit in i matchens händelser om hon får leka jage med sin egen skugga på bryggorna och får ett glatt ”ja visst” som svar. Plupp! Eller snart femtonåringen som inte alls bryr sig om fotboll men gärna skulle hoppa upp på en ståtlig yacht och ge sig islag med diverse besättning av ynglingar med ont uppsåt. Med sig i förfallet tar hon den redan femtonåriga kusinen som inte vill vara sämre och som bonus får de med den tolvåriga mellankusinen som tycker det är orättvist att de stora tjejerna lämnar henne på restaurangen och som smugit efter. Ja, nu blev det rörigt här, men summa summarum så skulle vi alltså bli totalt fyra barn färre… kanske inte så bra.

Bajskorvarna på havsbotten - nä, det hävdade syster var sjögurkor.