06:12 rullar vi ut från vårt vackra hus i Kroatien och styr kosan mot Österrikiska alperna. Som vanligt är det jag som har ögonen på vägen och min man på omgivningarna. Med tanke på att det också är han som kör så förstår ni ju att det ibland blir besvärligt! Uttryck som ”akta han bromsar”, ”mer avstånd”, ”inte så nära mittlinjen” osv hörs ofta från passagerarplats. Mannen sa till barnen att han egentligen inte behövde något körkort för jag kunde ju både sitta bredvid och köra bilen samtidigt. Personligen tar jag det som en komplimang, snacka om att vara bra på mycket!
Något jag inte är bra på är tunnlar. Tunnlar är väl nödvändiga i dessa landskap men ack så otäcka och långa. Måste de vara så långa? Några hundra meter funkar väl men upp emot 8 km är inte okej enligt mig! Det är lite som hos tandläkaren tycker jag. Ni vet de snälla tandläkarna som borrar lite och sen slutar och frågar hur det går och så borrar de lite till och så frågar de igen och man hinner andas. Lite som 300 m tunnel. De elaka tandläkarna går att jämföra med 8 km tunnel. De borrar och borra och borrar så de nästan kommer ut genom underkäken. Det brummar i hela huvudet och man är helt genomsvett innan de är färdiga. Inne i tunnlarna krävdes extra mycket tydlighet! Här fick chauffören inte smaka godis av barnen, inte lyssna på bok eller medryckande musik, inte köra om, men för den skull inte ligga bakom en tankbil, inte ligga för nära och viktigast av allt INTE gäspa!! Det sistnämnda gjorde han dock i en tunnel och då hotade jag med att gå av. Varje gång vi kom ut ur en tunnel sjöng jag en lite segertrudelutt.
Efter fantastiskt fina landskap och svängiga vägar kom vi fram till Fieberbrunn i Österrike där vi hyrt en lägenhet för tre nätter. Här möter vi upp en Eksjöfamilj som är väl bevandrad i dessa berg efter många vinter och sommarsäsonger här. De är också duktiga på språket och det är ju bra när allting står på tyska överallt!
Vi upptäckte tämligen snabbt att Max Sverigeperuk var borta (vi tror det var därför det blev förlust!) och även min necessär lös med sin frånvaro. Vi är säkra på att den stoppades i bilen men är nu spårlöst försvunnen. Antingen har den ramlat ur bilen i farten eller så har någon vägpirat norpat den när luckan stod öppen och matsäck intogs. Men i så fall har vägpiraterna utvecklat sin teknik något och opererar nu osynliga.
Väl framme åkte vi till Spar för att handla det nödvändigaste till söndagens frukost. Vi köpte då två paket skivat kycklingpålägg som vi testat på vägen och alla tyckte om. När sen söndagens frukost kom var dessa båda paket som uppslukade! Vi hittade dem ingenstans och nu börjar vi fundera över om det är högre makter som spelar oss ett spratt!!? Så än så länge kära storasyster är vi i familjen intakta även om våra tillhörigheter försvinner en efter en.
Söndagen innehöll liftåkning, wienerschnitzel på alptopp, väldigt mycket vandring i bitvis svår terräng, samt en tjurrelaterad skräckupplevelse. Men mer om det i ett annat inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar