Rädd mamma och modiga barn!

(Jill)

Som sagt lite tröga är vi allt på mornarna men idag hade vi bestämt oss för att starta tidigt! På våra små turer hade vi spanat in en strand som såg fin ut men där fanns lite dåligt med parkeringsplatser. Klockan 7 ringde klockan och det packades och smöjdes. Vid 9 när vi i vanliga fall brukar tvångskommendera barnen ur sängen var vi på plats. Parkeringen var minst sagt bergig och ganska backig, precis som ”vägen” ner mot stranden. Regeringsbilen valde en annan strand för dagen då deras yngsta passagerare kunde få svårt att ta sig ner för branten. För brant var det!

Syns inte riktigt kanske men stenar placerades
bakom varje däck för säkerhets skull

Väldigt brant!!

Fina Oprna Bay

Folktomt så här tidigt och vi passade på att snorkla och titta på fiskar och komma in i lugnet.

Vissa snorklade väldigt nära stranden......lite hajrädd tror jag!

Det dröjde dock inte länge innan barnen spanade in klipporna lite längre bort och då var friden slut! ”Kom mamma så klättrar vi upp och hoppar!” ”Eller INTE!!” sa jag då med min bestämdaste röst. Jag försökte förklara hur farligt det skulle vara för mig att behöva köra alldeles själv hem genom Europa. Tror ni de brydde sig? Nej då de fnös bara, himlade med ögonen och fick med sig sin pappa mot klipporna. Nu hade vi sån tur att de överlevde och kom tillbaka nöjda och glada med sina hopp.

Ni ser ju själva hur små de är mot de stora klipporna!

Även denna strand blev ganska befolkad under dagen. Allt från 2-åringar till gamla farmor tog sig ner och det var verkligen imponerande!

Barnen pratade lite om vad vi ska hitta på imorgon och Max bad då så där snällt som bara han kan ”snälla kan vi inte göra samma sak som vi gjorde imorgon?” ”Ja det är ju svårt att svara på då vi inte vet vad vi gjorde imorgon” svarade vi då alla i kör. Och jag skrek ”det här hamnar i bloggen!” och så fortsatte vi en stund att vara så där kärleksfullt elaka som vi ofta är i vår familj! 

.

På kvällen åkte vi till Vrbnik och åt en mycket god pizza med härlig utsikt.

Tea och jag är så lyckliga över pizzan och utsikten
 att vi sjunger en stump med tillhörande rörelser!

I Vrbnik hittade jag äntligen en hatt som jag såg något mindre konstig ut i än jag brukar. Även Moa hittade en hatt och Claes försökte få till ett bra pris då vi skulle köpa två. Max smyger då intill mig och för andra gången idag har han lite otur när han tänker. ”Mamma, nu försökte pappa muta honom va?” Nä Max det heter pruta inte muta!