Som ni kunde läsa i föregående inlägg så delade amöban på sig under gårdagen. Vi håller på att så smått vänja oss vid att vara åtskilda för i morgon delar vi på oss för gott! Ja, kanske inte för gott - men nästa gång vi ses så är vi i Sverige och det har gått två veckor från nu. Vi i Regeringsbilen styr ju kosan mot Italien och Följebilen tar sikte rakt norrut tillbaka till Österrike.
Hur som helst, igår då åkte vi så långt söder ut vi kunde på
Krk. Vägen tog oss förbi öns högsta topp och mest svindlande vägar. Slutmålet
var Baska. Detta var verkligen en turistort! Stranden sträckte sig längs hela
bukten där staden var belägen och en myllrande strandpromenad var fylld med
restauranger och varvades med de vanliga turistshopparna med vattenleksaker,
badtofflor och olivolja.
Om vi tyckt att stränderna här på Krk varit packade tidigare
så slog detta allt! Inte en kvadratmeter över. Stranden var dock väldigt fin
med sin akvariesten som slipats len och snabbt övergick i vit sand på
havsbotten och vattnet var det klaraste vi sett. Vi tryckte ner vår familj
precis framför ett ovetande badande pars handdukar, vattenlinjen och lite
sandyta som egentligen tillhörde Sup-uthyrarnas inhägnade område. När vi sedan
glömt bort ”packade-sill-känslan” som släppte ganska fort, så njöt vi i fulla
drag.
Lunch blev det på en av strandkrogarna och jag fick min
efterlängtade caprese medan korthajarna fördrev tiden i väntan på sin pizza.
Längre ut på det turkosa än vad badmadrasserna tagit oss, har
vi inte kommit. Det tyckte vi var dags att ändra på, så efter maten hyrde vi en
trampbåt. Vi ville inte vara för äventyrliga utan höll oss innanför bojarna
nästan hela tiden.
 |
| Min dotter och jag - nä, vi använder inte samma solskyddsfaktor. Eller är vi ens släkt...? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar