Värkar och Autobahn är ingen bra kombo!!

(Jill)

07:00 ringer klockan på torsdagsmorgonen och det är dags att komma iväg. Det sista trycks in i bilen och ungefär då testar chauffören GPS:sen som visar sig inte laddas som den ska när kontakt sätts i. Efter lite suck och stön föreslår jag (rätt stolt över det faktiskt!!) att det kanske är en säkring i bilen som gått. Jag hade rätt! Maken bytte ut den och GPS:en laddade fint igen. På utsatt tid vid 09:00 rullar bilen mot Trelleborg, nåja mot makens syster som har Sun Lip och en ansiktstvätt som jag gärna vill hämta upp. Under den kilometern hinner barnen bli osams för att INGEN får plats i baksätet och lillebror lutar HELA sin kropp på sin äldsta syster och SÅ KAN VI FAKTISKT INTE HA DET I TYP 500 MIL!!! Efter en kilometer fick vi alltså möblera om i bilen och plocka bort den bilbarnstolsrygg som faktiskt fortfarande fungerar på mina, likt sin mamma, ganska korta tvillingar. Tanken var att den av de två små som satt i mitten skulle ha bilkudde med rygg och huvudstöd för att dels kunna sova bra själva och att syskonen också kunde luta sig emot den. Det gick nu inte för de som satt bredvid hade blivit så stora att det blev för trångt. ”Ryggen” plockades bort och lades in i svägerskans garage.

Nerresan till Trelleborg gick sedan fint och på terminalen mötte vi upp Regeringen. Ni som varit med oss förr vet att min syster med familj kallas så. Dels för att min syster bestämmer det mesta, mest hela tiden, samt för att hon som en sann politiker fabricerar sanningar när det passar hennes intressen. Den sex timmar långa båtfärden var lugn och behaglig och många av familjemedlemmarna fick lite välbehövlig sömn i de hytter med fönster vi bokat.

"Nu-är-vi-på-väg-bilden" på hela sällskapet.
Den nedre är fyra år gammal - känner ni igen oss?
(Den gången åkte vi båt redan från Gbg.)

21:30 körde vi av i Rostock och nu var det lite seriös bilkörning som gällde. 93 mil skulle tillryggaläggas under natten. Vi anade problem redan innan vi körde av när vi såg Helen hänga mot bilen och se ut som hon hade förlossningsvärkar. IBS-magen hade gjort sig tillkänna även denna resa. För fyra år sedan hade vi dock hunnit en bit ner i Tyskland, den här gången hann vi knappt av båten. I år hade vi laddat med walkie talkies för att lättare kunna prata med varandra. För att lyckas med detta måste man vara på lagom avstånd och inte trycka på gasen och köra ifrån följebilen. Efter ca 15 minuter skrapade det till i vår walkie talkie och vi hinner se bakljusen på regeringsbilen som kört av medan vi befinner oss på omkörning av lastbil. Den här gången gick det fort att tappa bort varandra!! 

Vi hann fem mil innan de började rulla igen. Sen tyckte de det var en bra idé att fastna vid ett stopp och försöka ta en annan väg som ledde åt fel håll, som tur är inser de att de är fel ute innan de kör på den lilla träfärjan som hade tagit dem till gud-vet-vart och vänder tillbaka igen. Vi är nu ca 9 mil före dom men det löser sig med något mer bensträckarstopp för oss och vi strålar samman strax norr om München vid 4:30. Nu bestämmer vi oss för en liten tupplur på ca 30 minuter innan vi drar vidare. 12 timmar efter vi kört av färjan i Rostock når vi byn Untersberg strax utanför Salzburg i Österrike. 

Nu har vi sovit sådär 2 timmar på de senaste 34 och känner oss lite lagom sega! Vi får se om vi orkar med en wienerschnitzel innan vi kryper ner för natten.