Det Svarta Cyklopet har fått ett uppdrag!

(Helén)
Vi tog oss alltså helskinnade genom Tyskland som ni kunnat läsa tidigare. Trots att chaufförerna maskade lite (tyckte jag) och vi hade varit ett lättfångat byte för tyska fotbollshuliganer. Men så är min dröm att få köra en Formel 1-bil också. Kanske var det därför min man aldrig erkände att han var trött, så jag fick byta av som chaufför medan hastighetsgränsen var gränslös.

När vi anlände till Österrike ösregnade det och vi kunde bara misstänka att alperna fortsatte ovan molnen. Vi var dock lite tidiga och vårt Gasthaus hade inga färdiga rum till trötta svenskar. Efter lite tjat fick vi barrikadera spa-avdelningen. Syster och jag kastade oss direkt i den uppvärmda vattensängen och försvann in i drömmarnas värld. När vi vaknade så gjorde vi det med vissa panikkänslor. Vår svettiga hud hade klistrats fast i gallonunderlaget och vi fick slita oss loss. Tur att bara vissa delar av oss var utan kläder!

Där bakom ligger vårt logi för natten.

Lagom när receptionisten kom och meddelade att städerskorna hade tokstressat och nu blivit klara med våra rum, trots att det var långt kvar till ordinarie in-checkning (ja, hon sa det med andra ord…), då var alla så hungriga att vi tackade men satte oss i bilarna och körde mot Salzburgs centrum för att äta. Svågern försökte överslätande förklara att vi kommer att ”äta hos er i kväll”, men de såg ganska oförstående ut.

Väl inne i storstaden passade maken på att köpa ett coolt cyklop med tillhörande snorkel. Det passade honom inte riktigt men det var svart och såg ut som ett som Jack Bauer skulle använt. Ni vet när man ska ta sig in på en ambassad genom att simma i kloakerna och dyka upp ur en gatubrunn på fiendes område. Ja, ni som inte förstår, tänk James Bond då för sjutton! Det passade fint på mig dock. Om det var för att det dolde det mesta av mitt ansikte eller för att jag helt enkelt har en annan ansiktsform vet jag inte men det ska bli mysigt att få snorkla i Kroatien!

Det blev en liten promenad i byn innan
middagen när himlen sprack upp och
man kunde se alptopparna.

När frukosten började serveras på vårt Gasthaus på lördagsmorgonen stod vi på tröskeln och när klockan slog åtta rullade bilarna åter söder ut. Riktigt bra vägar och vyerna i Österrike är ju bara fantastiska. Att köra genom Slovenien var nytt för oss. Mitt i en tunnel lämnade vi plötsligt ett land för att fortsätta in i ett annat. Slovenien var väldigt lummigt och här byttes de stora motorvägarna mot rena Malex-vägar. För er som inte varit i Malexander kan jag berätta att vägarna dit är stigar som kor på fyllan trampat upp. Minsta obekvämlighet har man rundat istället för att ta sats och forcera igenom. Det har alltså skapat en väldigt kurvig väg. Sedan har man breddat och asfalterat dessa. I Sloveninen var dock beläggning på vägen väldigt fin, så som omväxling, var mc-krökarna riktigt trevliga.

Bild i soldiset när vi precis kört över bron till Krk.

Så fort vi passerat gränsen till Kroatien möttes vi återigen av välunderhållna autostrador. Så sista biten ner till Krk gjorde vi i ett nafs. ”Krk” förresten – hur kan en ö inte innehålla en enda vokal. En ö är ju just - en enda vokal. Kanske tog man Ö:et från Krk just för att alla andra öar skulle få den bokstaven? Har Krk var den ö som fått offra sig? Om jag skulle ägna veckan åt att försöka ta reda på om så är fallet kanske? Är uppdraget stort nog för Jack Bauer? Kan jag använda det svarta cyklopet? Eller ska jag kanske bara gå och lägga mig nu? I morgon får ni veta och se mer av vårt boende här på den vokallösa ön!