Jill
Nu var det dags att fara iväg och få lite värme igen och det ska bli riktigt skönt! Precis som förra sportlovet väljer vi även denna gång att boka reguljära biljetter och leta lägenhet via diverse bokningssidor. Vi drömmer lite om en långresa igen och då står nog Florida på önskelistan, vi bestämde därför att den här resan skulle gå i småländsk anda. Hittills tycker vi att vi lyckats! Jag väljer att utvärdera detta vidare när vi väl kommer till den lägenhet vi hyrt en hel vecka för en kostnad som ungefär överensstämmer med ett bättre restaurangbesök för vår familj. Nu kanske ni undrar om min syster med familj ska med på resan? Jag tänker att ni som frågar er detta inte känner min syster. Att min syster skulle boka flygbiljetter via Norwegian är mycket svårt att tänka sig. Att hon sen skulle boka en lägenhet som för en vecka kostar som en bättre middag är ju helt otänkbart! Alltså stannar de hemma och vi fem i vår familj reser själva. Ungefär samma rutiner finns runt denna resa som runt alla andra! Vad ska packas, hur mycket får bagaget väga och ska de manliga invånarna i familjen packa någonting alls? Sedan förra resan har även bikinibyxorna krympt ytterligare på tonåringen, men känslan är väl ändå att vi vuxna blir mer och mer luttrade och inser att vi ”inte fattar”!
Ni som läst en del på bloggen vet att jag nojjar lite, eller nojjar och nojjar jag anser mer att det gäller att vara förberedd på allehanda katastrofer. Igår fick jag ett samtal från upprörd tonåringen att det skett ett bombhot mot Norwegian. ”Det riktas mot hela flygbolaget” hävdar hon. ”Det är ju faan också aldrig kan man få vara helt nöjd” härjar hon. När det gäller det där med svordomar har jag visst misslyckats kapitalt i uppfostran! Nu är ju mina barn omgivna av notoriska svärare, deras egen far, deras farfar och deras morfar. Morfar tillika min far är nog värst! Han har suttit med alla sina barnbarn i knät och så fort de börjat fästa blicken har han frågat ”kan du säga faan?” Strax efter svordomarna har han försökt lära dem ”morfar är bäst!”. Likadant var det för mig när jag var liten, då sa han allt som oftast ”du får 100 spänn om du säger fem svärord” jag är och var väldigt ordentlig av mig och gjorde inte som han sa. Min syster tordes han inte erbjuda detta då hon redan vid tidig ålder var väldigt ekonomisk och aldrig skulle låta en hundring slippa undan på det viset. Nu halkade jag visst in på ett sidospår här! I alla fall, visst kan jag oro mig för saker men flygrädd är jag inte och vi enas snart om att sprängs vårt plan dör vi ju allihop och troligtvis går det fort och det är ju en tröst i eländet. Vi bestämmer att hålla denna nyhet för oss själva och inte inviga småsyskonen i den.
Nähäpp nu ska jag väl packa färdigt då och så här i sista stund boka en bil. Vi reser ju som sagt budget den här gången men har ändå bestämt att ha bil så vi kan åka runt lite. Nu är frågan hur liten bil vi kan trycka ihop oss i? I värsta fall får vi väl åka två gånger fram och tillbaka mellan lägenheten och flygplatsen om nu inte väskorna går in i bilen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar