Tonåring i köket

Jill

Åter i vintern med skottning, matlagning, jobb och läxor. Nästa resa är planerad till slutet av juni när det bär av på bilsemester till Kroatien. På den resan ska ju även regeringen (min syster med familj) med så då blir det extra spännande.

Uppackning pågick under förra helgen och varje barn blev då utkommenderad till mig i vardagsrummet där jag öppnar väskor. Rent eller smutsigt är frågan. Konstaterar att sonen (eller sonens mamma) packat bäst (till sonen) endast ett par jeans som inte använts, annars allt till tvätt. Alla vi andra hade som vanligt packat för mycket trots att vi bara hade små väskor. Kan ju bero på att vi sällan gick ut efter mörkret lagt sig!

Tonåringen sitter i soffan med mobilen klistrad i handen och utbrister ”vad blir det till lunch?”. Ska tillägga att hon lever för mat, gärna tre mål lagad mat per dag. Om vi någon gång försiktigt föreslår att ta någon smörgås och yoghurt till lunch är sammanbrottet nära. Att äta något ”vardagligt” på helgen är också totalt förbjudet. När vi äter lunch frågar hon alltid ”vad blir det till middag?” Angående helgens lunchfråga svarar jag ”vi äter det du lagar, jag ligger 36 maskiner tvätt efter så du kan fixa något” Föreställ er tonårssucken som kommer då! ”Du kan göra pannkakor eller steka lite ägg åt oss”, föreslår jag. ”Du är så lat, iväg med dig nu, fråga din bror hur många ägg han vill ha” fortsätter jag. ”Ja jag är lat, men jag vill inte steka ägg, jag gör pannkakor”, säger hon. Hon stånkar iväg ut i köket och frågar under tiden hur man gör pannkakor. ”Kolla receptet” säger jag ”antingen googlar du eller tar ”Vår kokbok” den brukar jag använda”. ”Vilken sida är receptet på?” ropar hon från köket. ”Men herregud, det vet väl inte jag, kolla registret längst bak, kan du alfabetet så sök på p!” ”Det är tveksamt”, muttrar hon tillbaka. Nu tar det en evinnerlig tid för henne att göra någonting när hon samtidigt måste följa någon vlogg på sin mobil som hon strategiskt ställt upp på köksbänken. ”Jaha nu är mjölet slut också, nu blir det inga pannkakor!” kommer det upprört från köket. ”Har du tittat i plastbunken vi fyller mjölet i?” frågar jag. ”Den är tom, det är ju typisk, nu kommer vi få svälta ända till pappa kommer hem och lagar middag” kommer det ganska förtvivlat nu. Att bli utan mat är ju en av henne värsta mardrömmar. Jag går då ut i köket, drar ut lådan och längst fram i lådan ser jag direkt en hel påse vetemjöl. ”Här står det ju en hel påse” säger jag. ”Nä det där var ju strösocker” säger hon då och rasar från att bara ha lite bekymmer med alfabetet till att inte vara läskunnig alls!! Hon lyckas tillslut få till riktigt goda pannkakor stekta på gammelfarmors vis med mycket smör i pannan så kanterna blir frasiga.

Än så länge har vi bara en tonåring och hon är lugn, lat men lugn! En riktig hemmakatt som vi tack och lov inte har några större bekymmer med! Om ett år har vi två till som träder in i tonårslivet. Den ena har väl redan börjat visa humör lite då och då medans den andra är ytters tacksam över att slippa vara tjej! ”Herregud vad de håller på hela tiden! Ena stunden får man inte vara med nästa stund är man bästa vänner, alltid någon som är arg eller gråter. Så skönt att inte vara tjej” brukar han säga sonen innan han tar på sig sina lurar och pratar (skriker) konstigt med sina vänner ute i världen.