Dags att bli av med oskulden……...

…..det kan ju vara lite pirrigt och småsvettigt, något att se fram emot men samtidigt något man är lite rädd för! För att göra det hela värre finns det andra som tittar, jag vet inte hur många, kanske är det bara en?! Men den "bara en" är min storasyster och det kan vara nog så läskigt (ni som träffat henne förstår vad jag menar)!

Jag ska alltså göra mitt första blogginlägg, det ni!!

Trots att jag alltså låg åtta maskiner tvätt efter så invaderade syster med familj huset i helgen. Jag vill med största säkerhet hävda att detta skedde mycket pga just denna blogg. Min syster med ett "lätt" kontrollbehov hade stora bekymmer med att släppa lösenordet till mig utan att först undervisa mig i hur det går till! Sagt och gjort packade de in sig i bilen och styrde kosan mot Eksjö. Besöket uppskattades förstås av oss alla och särkilt hade vi längtat efter den yngsta familjemedlemmen som växer så det knakar! Nu går hon obehindrat denna nyss fyllda ettåring, eller obehindrat och obehindrat!! Hon tar sig fram ungefär som om hon svept en halv flaska rödtjut! När jag tänker efter pratar hon så också, rena rappakaljan, men söt som få och helt underbar!

Nu är det ju inte bara bloggandet som är nyheter-på-gång i mitt och familjens liv, utan också den stundande resan söder över. Jag har för ovanlighetens skull lämnat över reseledarskapet till någon annan. I de flesta fall, vid tidigare resor, är jag den som planerar och bokar och fixar och donar. Den här gången har planerandet med varm hand överlämnats till min kära syster (det är väl det minsta man kan begära hon är ju trots allt föräldraLEDIG och det vet ju alla hur mycket tid man har då). Är det någon som klarar detta med bravur så är det hon! Jag har alltså känt mig helt trygg med detta arrangemang!

Det finns dock ett litet orosmoln i detta, vill ni veta? Upplägget mellan mig och min kära make är sådant att jag surfar på resesajter (lite för ofta enl. min man) och bestämmer till sist vart vi ska åka. Sen packar jag allt, till mig, till honom och till barnen. Har ordning på biljetter, pass och försäkringar. När vi sen är på plats, fixar han allt! Då har jag semester och han servar med allt som behövs. Jag gillar det upplägget skarpt!! Ja nu behöver ni inte tycka synd om honom inte, han lider nämligen av "jag-har-svårt-att-sitta-still" syndromet!  Frågan är vad som händer nu? Packningen står jag ju för men det övriga har ju Helen  fixat.........kommer ha serva på henne nu då??

Hörs snart!

Jill