Sista biten ner mot första veckans mål gick genom fantastiskt landskap! Teas uttryck, när vi körde mellan de Italienska alp-topparna, "det här är det häftigaste jag varit med om" kunde vi alla skriva under på!! Hittills har det varit en helt otrolig resa!!
Dagen etapp, 22 mil, kändes som typ Nässjö och hem igen. Fast med några tydliga skillnader. Dels detta med landskapet, helt otroligt, och sen alla tunnlar! Vi passerade säker 20 stycken bara sista etappen! Det där med tunnlar är ju sådär tycker jag! Katastrofmänniskan i mig funderar ju gärna ut allehanda otrevligheter som kan inträffa! I en tunnel envisades chauffören i regeringsbilen, tycker att vi fortsättningsvis kan kalla storasysters bil för det. Helen har ju alltid bestämt så gott som allt oss syskon emellan och Håkan ser ju ut lite som en livvakt med sina solglasögon och muskulösa kropp! Muskulös och muskulös förresten, det kan vi väl diskutera, men han vill själv gärna framhålla att när han träffade Helen var han mycket vältränad och vartefter åren gått verkar kläderna krympa mer och mer. Om det är för att det är musklerna som växer eller något annat låter jag vara osagt!
Var var vi nu.........jo i tunnlarna ja!! I tunneln låg alltså regeringsbilen precis bakom en tankbil!!! Ja ni förstår ju själva, man behöver ju inte utmana ödet! Nu fungerar min syster och jag ibland lite lika och hon insåg också det opassande i detta och uppmanade chauffören att köra om, så kunde vi andas ut och passera även denna tunnel utan några explosioner!
När vi närmade oss målet fick vi ett sms där det stod "följer Gps:n och svänger inte av", jaha där rök vägbeskrivningsavprickningen jag ägnat mig åt hela vägen! Gps:n vi skulle haft i vår bil blev kvar i Kungsbacka, men den vägbeskrivning vi fått utskriven från nätet har funkat utmärkt hittills! Bara att lägga ner alltså och förlita sig på bilen framför. Det gick ju sådär!!
Vad är det med den bilen och stånd egentligen?? I en liten pittoresk by befinner vi oss återigen på en återvändsgata fylld av marknadsstånd!! Jaha bara att försöka vända runt de små gokartbilarna igen då!! Claes vill dock hävda att det inte är så farligt, ler man bara åt folk runt omkring och gör tummen upp så är man förlåten! Att sedan polisen lyst med sin frånvaro under större delen av resan har ju också underlättat!
Tillsluts kom vi då fram till vårt lägenhetshotell Florida, precis vid stranden, vilket ställe!! Helt underbart!! Vi tackar återigen vår reseledare för allt fix och trix! Nu tänker jag sova med vågornas brus precis utanför balkongen!
Natti natti
Jill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar