Hur ska man beskriva resans, i förhand utsedda, tråkigaste dag? Dryga nittio mil på tyska Autobahn skulle avverkas och risken för att reseledaren (läs: undertecknad) efter denna dag skulle avlivas var överhängande. Om det var huvudvärken eller mina tabletter för att motverka densamma som gjorde att jag idag klarade av att inte oroa mig för kommande lynchning, vet jag inte. Men själv spenderade jag dagen i passagerarsättet som i en dimma drömmande om att det var jag som svischade förbi i yttersta filen i någon av de R8'or eller BMW's med borttagna benämningar men feta avgasrör och vars förare satt plattan i mattan - där vi cruisade fram i vår amerikanska italienare med takbox. Tryggt och säkert tog maken oss till slutmålet för dagen - Munchen. Även den andra bilens passagerare verkade mycket nöjda med sin Claes bakom ratten. En stor eloge till alla barn denna dag - ettåring som trettonåring skötte sig exemplariskt!
För att nu återknyta till det jag inledde med - jag lever fortfarande! Och resans deltagare verkar ha uppskattat att vi (hm - jag) valde att beta av ett monsterpass direkt.
Nu avslutar vi dagen med tre sovande barn på hotellrummet, en brasseseger på tv och ett par bilder från dagsetappen till er!
Natti /Helén
 |
| Göteborgs stooora hamn har tre containerkranar - Hamburg har femtioelva! |
 |
Lilja-Lee vet vilka hon och mamma ska heja på
i VM och försåg sig vid ett av våra stopp. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar