Grön pizza har väl ingen dött av?

En av kvällarna skulle den närmaste trakten undersökas närmare och nu kommer ni bli förvånade - vi fick med Smålänningarna ut och äta på restaurang! Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi började med att ge oss av inåt, uppåt landet. Vi passerade medeltidsbyn Rocetta och sedan började en bergsbestigning med fordonen vi tidigare inte varit med om - om vi bortser från de två hundra meter vi har rakt upp till vårt hus. Målet var vingården Terre Bianche. Här skulle shoppas det fina Liguriska vinet som till huvudsak består av Rossesse-druvan och det i mängder. När vi till slut nådde toppen och vingården möttes vi av en stor grind - det var stängt! Nej - någon måtta får det vara! På en skylt hittade vi ett telefonnummer och i andra änden svarade självaste ägaren. Men som om det hjälpte! Allt vin var slut! De hade sålt slut på alltihop och skulle få nytt att sälja först efter nästa skörd. Snopna vände vi om ner mot Dolceaqcua där kvällens middag skulle intagas.

Vi hade fått veta att en av pizzeriorna i staden hade fått utmärkelsen "Italiens bästa pizza" för en av sina bakverk och det kunde vi ju inte missa. Claes och Håkan slog på stort och beställde vinnaren - restaurangens dyraste pizza. Medan vi andra smaskade och åt våra pizzor med god aptit satt de båda herrarna och rynkade på näsan - de hade inte föreställt sig en grön pizza...

Bon apetit! /Helén

Rocetta

Terre Bianche

Fin utsikt hade de från vingården i alla fall

På väg mot middag i Dolceacqua

Dolceacqua

Inte så mycket acqua när vi var där

Inte lätt att hitta rätt i menyn när den lilla
envisas med att hon ska läsa själv!

-Ät nu era gröna pizzor!