Bensinmack nära sprängning!

Idag var dagen vi skulle uppleva Monaco, detta fantastiska lilla furstendöme! Vår resa började lite sent, då ovädret försenades oss något plus det faktum att vi inte hade några frukostfrallor. Claes har ju ett annat drag också som jag tror är direkt nedärvt från hans mamma, det ska med matsäck vart vi än ska! Han brukar säga att det är en onödig utgift att äta på restaurang i tid och otid, "barnen äter ju ändå aldrig upp". Han har rätt förstås och matsäck packas och pengar sparas!

Äntligen iväg!! Det hade blivit dags att tanka och vi är ju hänvisade till speciella mackar där Claes bensinkort fungerar. Håkan stannade på, enligt hans tycke, en lämplig mack och Claes fick förklara skillnaden på röd/blå och gul mack! Vi körde således vidare och hittade rätt mack efter någon mil. Denna station var obemannad och det KAN innebära problem! Claes var först ut med Statoilkortet och lyckas hitta vart det ska in. Han ropar snart till sig Helen för att få en liten förklaring på hur man gör. Strax bakom dyker en italienare upp, döm om vår förvåning och skräck, när han har en cigg i munnen - TÄND!!! Claes vid kortautomaten börjar svettas och jag i bilen funderar över om jag ska ta barnen och fly! Jag vet inte vad jag är mest orolig över, att vi ska sprängas eller att Claes på sitt icke konflikträdda sätt ska tuckta upp nämnda italienare! Nonchalant fimpar sen rökaren cigarretten på marken och macken sprängs inte och inget handgemäng uppstår, vi kan andas ut! Däremot hjälper han Claes med vilken diesel han ska välja. Man kan alltså vara vänlig trots att man har en dödslängtan. Sen kommer nästa chock!! Automaten äter upp Claes kort, det kommer inte tillbaka! Claes resonera som så att "det kommer nog när jag tankat klart". Under tiden försöker en frustrerad Helen få in sitt VISA-kort, för att påbörja tankning av regeringsbilen, utan framgång. "Vänta till jag är färdig", hojtar Claes! "Mitt kort sitter ju kvar!" Efter avslutad tankning återgår Claes till att försöka få tillbaka sitt kort! Om han svettades intill den rökande italienaren är det inget emot vad han gör nu när kortet inte kommer tillbaka! Helen kommer till undsättning och börjar trycka på alla knappar! "Här står det HELP, jag trycker på den" säger hon och trycker upprepade gånger på knappen, inget händer!! HUR GÖR VI NU!!! Claes börjar, ganska uppstressad nu, leta i sin plånbok, jag vet inte efter vad! Men då dyker plötsligt kortet upp! Det ligger i plånboken! Här kan vi alltså se hur en stressad hjärna (stressad över att bli sprängd på en bensinmack) reagerar, den stänger av! Claes måste lagt tillbaka kortet precis som vanligt, dock på ny plats och totalt glömt bort det!

Efter detta kom vi tillslut iväg till slutdestinationen, Monaco! Återigen en vacker väg! När vi närmade oss blev det trafikkaos!! Det var bilar överallt och köer hela tiden! Vi tog oss ner till staden och insåg snabbt att vi inte kom in i något parkeringshus pga vår höjd och några övriga parkeringsplatser stod inte att finna. Vi fick helt fräckt köra ut på bryggan och kolla in båtarna. Helen hade klätt sig enligt etikettboken, i höga klackar och med kortkort kjol, det hjälpte inte, hon fick inte gå ombord ändå! Elle deklarerade dock att hon skulle skaffa sig en Katamaran och bosätta sig på den i hamnen. Men hon skulle bara ha den där på nätterna, det blev billigare då trodde hon! Sen funderade hon på vilket språk hon skulle läsa i 5:an för att kunna flytta hit och kom på att franska nog skulle funka bäst!
Efter bryggbesöket skulle vi tråckla oss ut ur stan igen. Barnen var akut kissnödiga och blodsockernivån långt under vad som är lämpligt, svältgräns närmade sig! Och när det var som tjockast kom ambulansen!! Håkan var mycket nära att mosa en liten Fiat i sina försök att krypa undan för utryckningsfordonet! På väg ut lyckades vi se värstingcasinot och superschyssthotellet med monsterbilarna utanför!

Allt som allt en något trång men lyckad resa!! Vi kom bara bort ifrån varandra två gånger på hela dagen!

Kan tillägga att vi påväg tillbaka stannade på en strand och åt vår matsäck. Även denna gång lyckades vi trycka ner oss invid ett pensionerat par som nog gärna hade önskat att de slapp oss!!

Jill

(Helén lägger till: Jag trodde verkligen in i det sista att vi skulle parkera någonstans och gå runt och fotografera i Monaco - och tog inte några bilder från bilrutan, men fick se mig snuvad. Inte ens då vi körde ut på själva huvudbryggan förevigade jag en lite båt. Följebilen krävde nämligen med mycket barsk stämma efter lite trafikbekymmer att "nu hoppas jag v e r k l i g e n att vi är på väg ut ur den här stan!" då jag lite vänligt frågade om vi skulle försöka ställa oss uppe vid Casinot istället. Månne hade incidenten inte riktigt släppt greppet om de bakomvarande ännu... En lite bild blev det dock då vi picknickar på stranden i Menton.)

Ni kan själva ana paret vi klämt in mellan Malmqvistarna och stenblocken