Translate

onsdag 18 juni 2014

Osams med grannen!

Nä mamma, Helen och jag är inte osams!! Fast jag fick sparka till henne lite halvhårt idag på stranden när hon försökte anfalla mig med en pincett. Jag tycker inte det tillhör god ton att ge sig på sin inte ont anande lillasyster och börja rycka bort hårstrån!!
Tillbaka till den riktiga grannfejden då!

Vi bor ju på ett lägenhetshotell, vilket innebär att vi har grannar! Åt ena hållet bor ju syster med familj så det är ju ingen fara. Åt andra hållet bor ett tyskt något äldre par som, att döma av deras hudfärg, verkar ha övervintrat här nere. De har sin lilla svarta krulliga hund med sig, som till tjejernas förtjusning kryper halvvägs in på vår balkong under plexiskivan som skiljer oss åt. Max har förstås bekymmer med hundens tilltag och funderade, undrar semesterns första dagar, på att flytta ut. Både Max och Elton har lite respekt för hunden trots att mankhöjden knappt är mer än några centimeter över havet! Enligt grabbarnas egen utsago försökte mannen bussa hunden på dem i trapphuset i går kväll när de tydligt visade att de var rädda. Vi vuxna ifrågasätter dock denna historia!! Claes har också vissa betänkligheter gentemot nämnda hund och detta beror på att den skäller i arla morgonstund! Någon morgon vid 6:30 och någon morgon så tidigt som 6:10!! Nu undrar jag hur detta kan störa min kära make som nog kan sova sig igenom ett flyganfall!

På förmiddagen idag när Claes passerade receptionen fick han en påpekande från kvinna som befanns sig där innanför. Det hade kommit in klagomål från andra gäster att det fördes oväsen ifrån oss. Det lektes i trappan och smälldes i dörrar tydligen. Claes förklarade att det blir tvärdrag när vi öppnar dörren och att den slår igen hårt. Men han lovade att vi skulle försöka hålla i dörrarna när vi kommer och går. Han var ju då förstås tvungen att göra ett litet inlägg angående grannens skällande hund. Det är ju inte bara vi som är bråkiga!!

Vi kan dock förstå synpunkterna som vi misstänker kommer från det tyska paret med attack-hunden
strax bredvid! Det är ganska tunga plåtdörrar vi har så det smäller väldigt högt! Sen är det ju rena motorvägen in och ut ur våra rum så fort vi är där! För att göra det hela värre ligger samma tyska par precis framför oss på stranden.  Det är nämligen så att hotellet har en privat del på stranden med solstolar och parasoll. Man blir vid incheckning tilldelad, eller får välja faktiskt, två stolar med tillhörande parasoll att nyttja under sin semester. Tänk er själva att ni tillbringar några härliga veckor i Italien och har det lugnt och skönt. Plötsligt en lördag kommer det två familjer och lastar in en oändlig mängd packning och lika oändligt många barn i lägenheten bredvid! När ni sedan placerat er på er vanliga plats vid havet, lagt ut era två blåa handdukar i frotté av en finare kvalité, ställt fram era tre gula flaskor solkräm med varierande faktor och hängt upp den turkosa flätade korgen under parasollet och vecklat upp er tyska dagstidning, belamrar dessa båda familjer platserna precis bakom er. Det är massor av barn, några högljudda vuxna, hinkar, spadar, vattenpistoler, luftmadrasser,
surfingbrädor, simringar och en barnvagn. Man kan ju förstå att de lackar ur!! Själv hade jag aldrig stått ut!! Så många barn!! På semestern ska det vara lugn och ro!

Jill

2 kommentarer:

  1. Tack för underhållande läsning. Jag har nu sträckläst alla era inlägg.
    Vi skrattade extra mycket åt Clas kommentar - We are Swedish!

    Funderade mycket i början om vem som var stora systern. Jag som själv är storasyster kände så väl igen mig i Helen och att instruktioner skulle ges innan lösenordet överlämnades. Några inlägg senare fick jag svaret och det visade sig att jag trott rätt.

    Däremot Jill, så hade jag ALDRIG lämnat bilen i garaget utan gjort som ni. Men min lillasyster hade nog gladeligen lämnat den. :-) Så där föll min tanke om att storasystrar tänker lika.

    Du gjorde mig väldigt orolig med allt du var orolig för. Jag trodde jag hade koll på läget, visste om extra lampor, bogserlina mm. Men nåt klistermärke har jag aldrig hört om, eller har. Och vår GPS varnar för fartkameror!

    Vi klarade nerresan utan missöden och befinner oss nu på andra sidan vattnet från er. Nämligen på Krk i Kroatien.
    Kommer fortsätta följa er, skriver ju själv när vi reser så då blir det extra kul att läsa om andras äventyr.

    Kram Staafs

    SvaraRadera
  2. Roligt att du följer oss! Ja än så länge har polisen mest lyst med sin frånvaro! Hoppas ni har det toppen!! //Jill

    SvaraRadera